En grå dag idag. Det är verkligen höst. Träden på innergården består nu till huvuddel av vackra orangea blad och det känns på många sätt skönt att hösten är här.
Personligen har jag idag inlett en David/Goliat-kamp som jag inte riktigt törs skriva så mycket om här än. Vi får se hur det artar sig helt enkelt. Men Sara-som-aldrig-blir-arg-för-sin-egen-skull har gått igång på en orättvisa hon själv drabbats av, vilket är grymt ovanligt. Nästan tårta-dags. Så får vi väl se vart det landar. Jag kan dock säga så mycket som att det här med offentlighet och kontakt med ansvariga personer tycks vara just så svårt som man kunde gissa. Vi får väl se vart det leder.
I eftermiddag ska jag träffa snörvel-Anna en sväng, gå en promenad och sen är det jobb inatt igen. Det känns rätt mycket som att allt bara lallar på i nån slags vanlig lunk. Det händer lite smågrejer runtomkring, men annars är allt som vanligt. Rastlösheten, min stora vän/fiende, börjar så smått sätta sig under huden igen. Jag måste anstränga mig för att inte tänka "Var det bara det här?". Det är höst, helt enkelt.
Personligen har jag idag inlett en David/Goliat-kamp som jag inte riktigt törs skriva så mycket om här än. Vi får se hur det artar sig helt enkelt. Men Sara-som-aldrig-blir-arg-för-sin-egen-skull har gått igång på en orättvisa hon själv drabbats av, vilket är grymt ovanligt. Nästan tårta-dags. Så får vi väl se vart det landar. Jag kan dock säga så mycket som att det här med offentlighet och kontakt med ansvariga personer tycks vara just så svårt som man kunde gissa. Vi får väl se vart det leder.
I eftermiddag ska jag träffa snörvel-Anna en sväng, gå en promenad och sen är det jobb inatt igen. Det känns rätt mycket som att allt bara lallar på i nån slags vanlig lunk. Det händer lite smågrejer runtomkring, men annars är allt som vanligt. Rastlösheten, min stora vän/fiende, börjar så smått sätta sig under huden igen. Jag måste anstränga mig för att inte tänka "Var det bara det här?". Det är höst, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar