Mer kollektivtrafik

Som på beställning tipsade Veronica om en Gudrun-artikel jag missat om just kollektivtrafik. Perfekt!

Lite synd (och märkligt) att Fp:s Fredrik Malm tycks vara lyckligt omedveten om att brukande av kollektivtrafik resp bilåkande ser olika ut mellan kvinnor och män. Att det finns en ekonomisk klyfta mellan kvinnor och män och att det troligen är fler kvinnor än män som har behov av att det finns fungerande kollektivtrafik utanför vårdboendena klockan sju på söndagsmornarna. Det handlar inte om att säga att kvinnor och män är olika eller har olika behov i grunden (rent biologiskt) utan att dessa olikheter existerar pga grundläggande orättvisor.

Fel att låta fansen få företräde?

Aftonbladet tror sig ha gjort ett scoop då de fått nys om länken till ticnets "hemliga" försläpp av biljetterna till Eddie Izzards show. Ja, jag vet inte, men det är väl väldigt vanligt att det finns fanclubsbiljetter ute innan. I vart fall är det ofta så till konserter, så jag blev bara positivt överraskad då jag fick mejl från Izzards fansida i förra veckan om att också de gjorde samma sak. Inte alls konstigt, skulle jag vilja säga. Det lite konstiga i så fall är väl att det inte var en låst länk utan en som kunde spridas vidare, vilket jag med gjorde till tex Anna-Karin.

Sen valde Izzard själv att lägga ut en direktlänk till dessa sidor via twitter, ett par dagar efter att fansen fått sitt. Och jag gissar att det är hans val det med och att han gör det för att han antar att det är fans som följer honom där. Så vad är det konstiga egentligen? Hellre fansen än uppköpare som säljer vidare dem dyrt sen säger jag. Jag tror dessutom att det fanns biljetter kvar i eftermiddags så den här gången tog det lite längre än 8 minuter att få slut på dem.

De små sakernas vardag

En grå dag idag. Det är verkligen höst. Träden på innergården består nu till huvuddel av vackra orangea blad och det känns på många sätt skönt att hösten är här.

Personligen har jag idag inlett en David/Goliat-kamp som jag inte riktigt törs skriva så mycket om här än. Vi får se hur det artar sig helt enkelt. Men Sara-som-aldrig-blir-arg-för-sin-egen-skull har gått igång på en orättvisa hon själv drabbats av, vilket är grymt ovanligt. Nästan tårta-dags. Så får vi väl se vart det landar. Jag kan dock säga så mycket som att det här med offentlighet och kontakt med ansvariga personer tycks vara just så svårt som man kunde gissa. Vi får väl se vart det leder.

I eftermiddag ska jag träffa snörvel-Anna en sväng, gå en promenad och sen är det jobb inatt igen. Det känns rätt mycket som att allt bara lallar på i nån slags vanlig lunk. Det händer lite smågrejer runtomkring, men annars är allt som vanligt. Rastlösheten, min stora vän/fiende, börjar så smått sätta sig under huden igen. Jag måste anstränga mig för att inte tänka "Var det bara det här?". Det är höst, helt enkelt.