Zombie-humor

Åh, jag glömde ju nästan Zombieland (med bl.a Woody Harrelson, Jesse Eisenberg och förtjusande Abigail Breslin) som verkar rätt kul och som också har premiär till helgen. Hade nu bara biobiljetterna varit hälften så dyra så hade risken varit stor för en överdos biobesök för undertecknad. Får försöka skaffa ett sånt där vardagskort kanske ändå, även om det är svårare att hitta sällskap på vardagskvällarna.

Film film film

Nu var det ett tag sen jag skrev om film jag sett, så jag får väl försöka minnas tillbaka lite. Jag har faktiskt inte sett så mycket som vanligt, har haft svårt att känna lust för nån särskild film. Av nån anledning har flera av de jag faktiskt sett varit romantiska filmer, vet inte riktigt varför, men filmlust brukar ju gå lite i olika vågor.

På Stockholmsresan för ett par helger sedan såg jag I could never be your woman, med Michelle Pfeiffer och Paul Rudd (Phoebe's söta pojkvän i Vänner bl.a). En ganska söt, lite ålderskrisig film om en ensamstående karriärmamma som blir förälskad i en yngre kollega. Den är ganska enkel, inte så förutsägbar som man kanske kan tro, utan rätt ok. Lite störigt moment med "Moder Natur" som en biroll som på nåt vis ska försöka få Pfeiffer att förstå att hon är medelålders (hon är 40...), men annars är den helt ok som underhållning. Och som sagt, Rudd är ganska söt. 7/10 om jag är på gott humör.

På jobbet nån natt så såg jag och Arvid Dawn of the dead. En remake av en zombiefilm med samma namn från -78. Ett gäng överlevande bosätter sig på ett övergivet köpcentrum. Nu missade jag i och för sig en del eftersom jag jobbade, men över lag kan jag säga att den var grymt mycket sämre än andra zombiefilmer jag sett som tex 28 dagar resp veckor senare-filmerna. Sämre rollfigurer, ganska hjälplösa kvinnor och testosteronstinna män, lite konstiga logiska vurpor och bitvis ganska löjeväckande dialog faktiskt. Så nej, den var ingen jättehit. 4/10 i betyg.

Jag har också sett Sex and the city, långfilmen. Den var faktiskt bättre än jag hade förväntat mig. Lite som ett extra långt avsnitt på tv ungefär, varken mer eller mindre. Men helt ok. Serien tillhör inte mina absoluta favoriter alltid, men den är helt okej och ganska kul ibland, och samma gäller för filmen. Gillar man serien, gillar man filmen. 6/10 får det nog bli.

Och nu senast under en av mina sjukdagar blev det ytterligare romantik i form av P.S I love you med bl.a Hillary Swank, Lisa Kudrow och Gerard Butler. Jag har velat se den ganska länge men hållt mig ifrån den pga handlingen; Holly och hennes make Gerry är i 30-årsåldern och har varit gifta i 9 år när Gerry dör i cancer. För att hjälpa Holly att komma igenom sorgen har han arrangerat så att hon (och andra i hennes närhet) får brev från honom efter hans död på lite olika sätt, som leder henne till att börja leva utan honom. Jepp, sorgligt så det förslår och inte ens stenansiktet (nåja) Sara kunde hålla borta tårarna på ett flertal ställen. Men trots sorgen så var det aldrig en svart film, utan en komisk feel good-film av bästa sort faktiskt. Måste säga att jag gillade den mycket. Lite synd att Kudrow spelar samma figur som vanligt (halvcrazy, lite kontrollerande men söt) men i övrigt var rollerna trivsamma. Swank gjorde ett väldigt bra jobb och Kathy Bates som hennes mamma var som vanligt bra. Och jag skulle gifta mig med Jeffrey Dean Morgan any day!
Den har sina skavanker, men det gör inte så mycket. Jag gav den inledningsvis 9/10 och det står nog ganska fast fortfarande.

Men nu får jag nog hålla mig från romantiken lite ett tag. Verklighetsanknytningen blir så suddig annars... =)

Jag vet inte riktigt vad som är på gång på biofronten i höst, mer än att Wall-E (jag älskar robotar) nyss haft premiär och att Låt den rätte komma in äntligen är på intåg, i slutet av oktober. Jag hoppas på en bra filmhöst iallafall.

Frostbiten

Lugn natt på jobbet. Skönt, vi får hoppas på nåt liknande inatt då. Johan och jag såg Frostbiten, en svensk vampyrfilm. Visserligen så får man pausa ganska mycket när man ser på natten, men den var inte bra... Lite kul iofs, men bra..nja. Den utspelade sig i Norrbotten men jag tror att alla utom kanske en av ungdomarna talade Stockholmska... Det som var bäst var nog vissa av effekterna, när människor morfades till vampyrer. Det var lite koolt ibland. Men det kan ju inte ha varit meningen att den skulle vara läskig?

Man ska ju filma John Ajvide Lindqvists böcker nu, och den här filmen gör mig lite nervös över hur det kommer att bli. Kan det bli bra? Kan svenska filmare göra vampyrfilm? Eller zombiefilm för den delen? Hm...

28 veckor senare

Jepp, det blev bio, och det blev zombiefilm. My choice, faktiskt. Jag gillade den förra och zombie-genren börjar kanske gro hos mig, vilket jag antar att Anna och Mattias bär lika delar skuld/heder för.

Och den här var också bra. Visst, en del logiska kullerbyttor och några saker som kändes lite för placerade för att gå hem, men över lag en bra film med intressant filmning och moraliska dilemman. Lite irriterad på ungen som aldrig kunde svara när han blev ropad på. Om du är jagad av zombies är det inte läge att leka tysta leken när de få överlevande söker efter dig...

"33-åringen"

Mattias fyller år idag. Han har hela veckan envist sagt att han inte alls ville fira på något sätt. Så inget var förberett, ingen städning gjord eller något. Och jag jobbar hela helgen. Men så började det ringa igår från hans familj och vips så skulle det bli kalas här i alla fall. Så imorse när jag kom från jobbet hjälptes vi åt att göra cheesecake, vilket var önskemålet. Och så har det städats under dagen då jag försökt koppla ner och sova.

Mattias fick blommor av mig imorse, och en zombiefilmströja. Han är lite zombiefilmsfantast... Egentligen skulle han fått ett par böcker också men de har inte hunnit komma. Som tur är har det varit lyxigt väder i Ratan idag så vi kunde sitta ute i trädgården och fika. Cheesecaken blev rinnig och eländig. Jag hade ett bra recept som varken krävde ägg eller gelatin när jag bode i Örebro, men det har förkommit. Har provat ett par olika recept nu men inget blir bra. Idag var det gelatinrecept, men den rann som bort oavsett. Fast om man blundade så smakade det okej iaf... Och som tur var (eller nåt) så hade såklart Mattias mamma med sig rabarberpaj, som om hon visste att mitt försök skulle misslyckas...jaja.

"33-åringen" i sin zombietröja. Nä, nu ska jag försöka sova någon timme igen innan jag ska iväg till jobbet. Önskar att jag kunde få vara ute i det sköna vädret istället...