Den senaste veckan har varit tung som attan. Sjukdom, flytt from hell och mycket att göra.
Natten till torsdag vaknade jag svettig i feber och mådde inget vidare. Tog ett par alvedon vid 4-tiden och vaknade ganska okej sen så jag for till jobbet. Väl där hade jag inte mycket till röst och kände ganska snart att jag var allt annat än i form att jobba. Jag blev alldeles kallsvettig och det kändes som att jag skulle falla omkull. Jag packade ner datorn och for hem, gjorde det mest akuta från sängen och sov sedan hela eftermiddagen. M hörde av sig och berättade att han var hemma med feber och influensa han med. Han ville inte vara själv då han var sjuk (han blir så eländig med astman då han är sjuk) så han kom körandes hem framåt kvällen och kröp ner febervarm bredvid mig i sängen.
Planen att köra ner till Sundsvall på fredagen och sen upp på lördagen med flyttlasset flyttades på ett dygn. Vi var inte friska då heller, men mindre sjuka åtminstone. Min feber försvann på lördagen men M var fortsatt riktigt emlig. Det var som den helgen som vi hade möjlighet att få hjälp av Lil'sis och hennes Joel och då vi kunde låna hans familjs stora släp, så vi bestämde att det bara var att köra.
Vi for ner på lördagen, hade en soft kväll i en nedpackad lägenhet på kvällen med film på en datorskärm och hämtpizza. På söndagen skulle vi åka iväg och äta brunch innan vi skulle packa in i släpet men när vi kom ut på parkeringen så upptäckte vi att Joels bil blivit utsatt för stöld och skadegörelse under natten. Dekaler och detaljer var stulna, grillen saknades, lampor och bakstycken till backspeglarna. Så oerhört trist och frustrerande! Och svårt att inte känna sig skyldig då de var där för vår skull. Så det blev fokus på polisanmälan, skadeanmälan och sen försöka åtgärda bilen så gott det gick för att kunna köra den. Så vi blev väldigt sena och trillade in här hemma med flyttlasset först kring midnatt. Och då var M bokad på tåg tillbaka kl 5 morgonen efter...
Fantastiskt, med andra ord. Jag fick hjälp att packa ur släpet på måndagskvällen istället och lyckades få in det mesta utan att det blev allt för mycket kaos i huset. Men då är inte allt här än. Imorgon far jag ner och hämtar hem M och det sista från lägenheten med ett envägssläp. Sen väntar uppackning och kompromisser kring hur allt ska vara. Och förhoppningsvis kan vi påbörja arbetet med att inreda källaren så att vi får loss 1,5 rum till snart vilket kommer göra stor skillnad. Vårt lilla hus är lite litet annars...
Jag känner mig inte alls lika orolig över hur det ska bli när vi åter bor här på heltid båda två som jag gjorde en stund innan. Just nu känns det bara skönt och efterlängtat att kunna komma nån vart med huset och att få sällskap. Inte behöva planera så mycket med helgerna och kunna göra saker mer spontant. Det ska bli skönt. Nån att luta sig mot lite oftare och enklare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar