Röntgen gick bara bra. Jag var ganska nervös men hade en röntgensjuksköterska med mig under hela processen som var väldigt gullig och som nog fattade läget, alternativt var väldigt van vid att de flesta hon möter i sitt jobb är lite nervösa. Jag menar, man röntgar sig av en misstänkt anledning som bara den i sig är lite läskig. Hon var försiktig och noggrann redan då hon satte kanylen i armen på mig. Jag är inte så lätt att sticka så hon gjorde ett minutiöst förarbete så att hon skulle slippa "leta", vilket jag verkligen avskyr då de gör. Istället satte hon bullseye på en gång när hon väl provade.
Dagarna kring röntgen gjorde sig magen mer påmind igen och väntan på beskedet har hela tiden funnits i bakhuvudet. Idag ringde dock läkaren upp, vilket gjorde mig än mer orolig till en början, och meddelade ganska snart i samtalet att röntgen inte visat något. Men hon tyckte att vi skulle fundera över om det kanske ska kollas något mer så jag skulle få en kallelse tillbaka till henne igen snart. Bra att hon är så noggrann, hon vill verkligen utröna allt. Men lite lite skapar det oro också.
Men ja, still alive and kicking alltså. Inga dystra hälsobesked än så länge och snart är jag väl helt igenom besiktigad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar