Vaknade i morse, på internationella kvinnodagen, och kände mig allt annat än stark och bra. Nedtryckt, kanske snarare, och lite usel. Duktig på det dåliga sättet igen. Det vill säga; en dålig dag.
Men inget fungerar bättre som tankeskingrare som lite strul på jobbet... Och den varan fick jag gott om idag. Så jag fick lämna mig själv en stund och gå in i problemlösarläge. Vet ni, det är både irriterande, sorgligt och frustrerande att se personer ställa till saker för sig. Sådär på riktigt.
Sen har det fortsatt vara fullt upp hela dagen. Jag trivs ju med det också så jag klagar inte egentligen. Det kanske är lite lite för spretigt just nu bara. Det är oftast så för min del, att det inte är mängden i sig utan snarare (en upplevd för låg) grad av kontroll eller som i det här fallet spretigheten som stressar lite. Småsaker åt alla håll och saker som jag inte styr över eller måste vänta in. Det brukar dock inte hålla i sig så jag är inte särskilt orolig. Så länge det ändå är skojigt så går det bra. Och så länge jag har de där fina kollegorna att luta mig emot så är jag nöjd.
Mot slutet av ordinarie arbetstid så fick jag dessutom en positivt besked som jag nog varit mer ängslig över än vad jag trott. När det kom så kände jag plötsligt flera kilo lättare. Så det var bra. Och ett skönt kvitto på att jag hanterat något rätt. Lite tvärs emot känslan jag vaknade med i morse alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar