Kan det vara en glimma ljus i tunneln där borta ändå?

Jag är egentligen inget stort fan av mediciner, brukar snarare tänka att feber osv uppstår av en anledning och hjälper mig bli av med skräp i kroppen*, men efter ett sömnlöst dygn med enorm hosta och smärta i halsen och bröstkorgen (och då jag mer eller mindre vädjat till M att av barmhärtighet ta mig ur daga) kör jag nu till fullo på vårdcentralens samtliga råd från imorse. Så jag har fyra förpackningar receptfria mediciner framför mig som får gå tills dess att jag är människa på riktigt igen.

Jag hostar fortfarande galet mycket och det känns ungefär som att jag svalt en clementin hel som sen fastnat nånstans vid bröstbenets början, men nu är det nästan uthärdligt i vart fall.

En riktig skitvecka har det varit över lag men nu är det snart över och då är allt som vanligt igen...med allt vad det betyder. Jag misslyckades lite med mitt mål och det ligger helt på mig själv, men det betyder inte att jag har gett upp. Sådetså.

*Inom rimliga gränser, såklart, I'm not stupid. Migrän/spänningsvärk är dessutom omöjligt att samexistera med varför det trots allt försöks medicineras bort även av mig

Det går framåt!

Och medan övriga i hushållet har fortsatt sin sovparad har jag suttit och varit produktiv med uppsatsen i några timmar. Just idag känns det betydligt bättre än "förra året" (hihi) och jag skulle tro att det delvis är för att pressen släppt lite. Det kan ju faktiskt vara riktigt skojigt att skriva.

Men nu är jag trött i huvudet (som susar som snöstorm) så jag ska ta en paus en stund och se om jag kan få liv i M som totalt vänt på dygnet...

Jag accepterar det nästan (eller kanske inte riktigt)

Jag hade en halvpigg stund mitt på dagen idag och lyckades faktiskt få ner nästan (if you stretch it) två sidor text i uppsatsdokumentet. Frågan är hur kvalitén är. När jag jobbade med det tyckte jag mig nämligen komma på ett större problem, nåt som inte riktigt hänger helt ihop. Men när jag skulle dra det för M så blev det nog konstigt för han upplevde snarare tvärtom; att det hängde ihop. Och nu minns jag inte längre vad det var. Så jag vet inte.

Och kort efter det så bölade jag en stund över att det nog inte blir klart i tid. Jag kommer inte hinna, det är bara så. Det är nog för mycket kvar att skriva, ändra och klura över. Men det känns på något vis nästan skönt att jag kan se det som en acceptabel (nåja) möjlighet, det släppte en hel del press efter det. Blir det så kan det bli trista konsekvenser för vårterminen, men det får väl vara så då. Jag tänker i vart fall inte släppa den här uppsatsen utan den ska bli färdig, ju snarare desto bättre. Och förhoppningsvis är vi fler som inte hinner i tid så att det kanske möjligen eventuellt kan bli ett tidigt uppsamlingsheat så jag inte behöver vänta ända till sommaren innan jag får examineras.

Det kallas uppsatsångest?

Idag drömmer jag mest om uppsatsen när jag sover. Jag har såklart jätteågren över att jag inte kan sitta och skriva som det var tänkt. Nu har jag inte gjort något på den på drygt ett dygn och det känns som att den därmed är körd. Jag orkar helt enkelt inte skriva på den nu. Jag sitter uppe (dvs halvsitter i sängen) i kanske en kvart i stöten och sen sover jag igen. Så har det varit hela dagen. Jag orkar inte läsa, orkar inte ens se på film (!). Jag fryser, svettas och sover mest. Händerna domnar och hela kroppen gör ont. Så nej, inte så mycket uppsatsarbete blir gjort.

Drömde just att jag råkat skriva min uppsats om "Den blomstertid nu kommer" istället men att ingen riktigt vågade säga något på seminariet eftersom de trodde jag blivit galen. M säger att jag ska släppa uppsatsen för nu och ta det som det kommer, men jag kan inte. Fast vad kan jag göra åt det? Blir den inte klar i tid så blir den inte. Jag vet inte vad som händer då, men jag kan ju inte göra så mycket åt det heller. Crap.

Perfekt!

Jag tror att jag faktiskt är sjuk ändå. Jag hoppades att det bara skulle vara nattjobb-zombieläget som återkommit men jag är nog sjuk dessutom. Jag skulle ju spendera den här dagen till uppsatsen men läser jag så somnar jag och sitter jag vid datorn så kommer jag på mig själv med att stirra planlöst på skärmen utan att minnas vad jag höll på med. Jag inte alls med i matchen. Fryser som en galning. Och halsen gör så ont att jag drar mig för att dricka te t.om.

Försöker sitta uppe i nån slags "då sitter jag iaf uppe"-logik, men det gör ju ingen nytta alls. Då kan jag lika gärna däcka i sängen och påskynda (?) tillfrisknandet istället.

Imorgon vaknar jag upp med hela uppsatsen slutformulerad i huvudet, deal?

Back to work

Åh, en hyfsat produktiv dag! Jag har förvisso sovit ett par timmar mitt på dagen, men det är för att jag ska orka vara produktiv inatt på jobbet. Det känns ganska läskigt att jag ska dit ikväll, om jag ska vara ärlig. Jag har ingen aning om vad som hänt sedan september (oktober?) då jag var där sist. Jag ska inte heller jobba på min hemavdelning, men det känns å andra sidan som en bra sak såhär i starten eftersom det tenderar att vara betydligt stökigare där. Så förhoppningsvis får jag en lugn första natt. Som inte följs upp förrän till helgen då jag jobbar en natt igen. Lugn återgång, alltså.

Och så har jag lyckats få bort mina besvärliga nätter som jag blev nekad tjänstledighet för! En snäll arbetskamrat förbarmade sig över mig! Så om det nu bara blir godkänt så kan jag vara hemma de sista dygnen och ha ångest över en ofärdig uppsats! Hur skönt låter inte det?

Mission: impossible?

Möjligheten att slutföra uppsatsen i tid har dock grusats något. Jag fick min ansökan om tjänstledighet nu i början av januari avslagen vilket bl.a innebär att jag måste jobba de två sista nätterna före deadline på uppsatsen. Det känns inte alls bra. Jag har försökt få till schemabyte med någon arbetskamrat men hittills har jag kammat noll. Dessutom är chefen på semester fram tills dess så det finns ingen öppning att det ska dyka upp någon vikarie den vägen heller. Real bummer.

Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och försöka bäst det går. Jag vet faktiskt inte exakt vad som händer om uppsatsen kommer in försent, och jag vill egentligen inte ta reda på det eftersom jag försöker att inte se det som ett alternativ. Den ska in i tid, helt enkelt.

Statusuppdatering

Just idag försöker jag känna mig lite duktig eftersom jag spenderat majoriteten av tiden sedan jag vaknade (av drömd uppsatsångest) tills för kanske en halvtimme sedan åt uppsatsarbete. Jag har lyckats göra en första analys av SOU:n som ingår i mitt material och känner plötsligt att jag nästan är en bit på väg. Jag har även lyckats få lite skrivet i själva uppsatsen samt uppdaterat dispositionen något. Fortfarande är jag långt ifrån det läge då jag vandrar in till veckans planerade handledning och känner mig stolt och i fas, men det känns i vart fall bättre än igår.

Det kan bara bli bättre?

Exakt noll träningspass har det blivit den här veckan hittills och idag har mitt totala "mat"-intag bestått av 2 saffransbullar. Jag har dessutom skrivit exakt noll sidor uppsats*.

*Men till mitt försvar har jag kommit en bit med annat än just skrivandet, fått tag i material, läst på om bakgrundsinfo osv.

Skärpning!

Huvudvärk igår, huvudvärk idag. Börjar ana att det är den negligerade och aktivt förträngda uppsatsen som spökar. Eller brist på uppsats, kanske jag ska säga. För det går skrämmande dåligt. Måste verkligen bli bättre på diciplin och få något gjort. Såhär kan det ju inte fortsätta. Angst!

Sick day

Känner mig frusen och hängig idag. Började känna mig skum redan igår kväll. Huvudet känns tungt och jag är lite konstigt trött. Vet inte vad det är, känns som det varit såhär i några omgångar nu utan att det riktigt blivit något av det.

Hade tänkt vara duktig och ha en heldag på universitetet idag men motivationen och den fysiska orken var totalt bristande. Så jag stannar i soffan idag. Ska försöka få läst lite i en bok om lobbying i vart fall så att jag får lite mer grepp om hur mycket av det som behöver ingå i min uppsats.

Uppsatsarbetet som ska vara igång

Back in the real world så gick handledningen ganska bra idag trots allt. Jag förstod till sist artikeln hyfsat (eller nja) och till min glädje (jepp, sån är jag) var jag inte direkt ensam om att ha tragglat med den rent språkligt, tvärtom. Jag vet fortfarande inte om jag tycker att den var så supermeningsfull för vårt uppsatsarbete, men visst. Efter den diskussionen gick vi över till själva grupphandledandet av uppsatsarbetet och på nåt vis tyckte jag nog att det var både mindre strukturerat (något jag eg ogillar) och skönare stämning på samma gång. Det kom några bra grejer ur det hela och handledaren uppmuntrade oss till att börja skriva.

Och det tror jag vore bra, oavsett vad jag skriver egentligen. Bara att få känslan av att något är på gång vore nog bra för min del. Imorgon ska jag dock leta lite mer material eftersom jag inte riktigt blev näjd med fångsten sist. Jag ska försöka ta hjälp av bibliotekarierna tror jag, för att få ett bättre resultat. Och sen börja på med bakgrunden och skriva ner den tänkta dispositionen. Det måste ju vara en bra start?

Måtte inte nyår komma alltför snart!

Handledningen idag gick ganska bra. Betydligt bättre än sist, även om jag var ganska nervös innan. Men jag fick en del god input (och en hel del annat som jag nog måste sålla lite bland) och känner att jag är på en bra väg, även om det känns som att jag borde hunnit längre än vad jag gjort. Men imorgon ska jag försöka förkovra mig lite på biblioteket, ta hjälp av den beundransvärda expertis som finns där och förhoppningsvis ha med mig en hög läsvärda saker hem.

Det kanske kommer en uppsats ur den här gamla tanten ändå!?

På rätt kurs

Tillbaka till allvaret. Nu har jag låtit arbetet med uppsatsen ligga orört i flera dagar trots att jag just (förhoppningsvis) gjort färdigt metodkursen. Inga fler ursäkter alltså.

Idag har jag bokat tid för handledning imorgon. Dessvärre har jag lite för lite att redovisa och utgå ifrån, men jag hoppas hinna få ihop något ikväll. Jag har varit på gång hela dagen men inte fått ner en enda rad. Däremot var jag förbi studentexpeditionen när jag ändå var på unviersitetet och kikade på lite gamla uppsatser. Fast jag hittade inte riktigt någon med samma typ av problemformulering som jag tänkt mig. Det var iofs lite svårt att lista ut vilka uppsatser administratören skulle plocka fram ur arkiven; jag fick välja utifrån listor med titlar på uppsatserna som godkänts de senaste åren, och titlarna sa mycket mindre än vad jag hade önskat. Något att tänka på. Men jag fick med mig fyra hem som rör sig i ungefär samma område, fast ändå inte. Jag tänkte åtminstone kika på upplägget så får vi se.

Jag tror att min akuta skrivkramp idag lite beror på det absoluta stopp jag kände efter förra handledningen. Jag hoppas så att det inte blir repris på det imorgon.

Dumma jag, dumma uppsats, dumma allt!

Status för studierna? Det går inget bra. Alls. Faktiskt. "Utgå ifrån att jag är tillbaka i januari", sa jag när chefen ringde och frågade tidigare i veckan. Uppsatsarbetet har strandat helt, jag kommer inte igenom idén jag hade förut, dvs jag lyckas inte hitta en annan vinkel som är bra eller som känns intressant. Och jag hittar inget nytt ämne som jag kan landa i heller. Paniken är på god väg.

Den här veckan är det tänkt att en metodrapport (ett PM om tre olika metoder för samma frågeställning, ca 10 sidor) ska skrivas, och det utifrån det ämne vi valt till uppsatsen. Fast det måste inte vara just det ämnet och en stund tänkte jag att jag därför skulle kunna fabulera nåt ämne och göra metodrapporten ändå och lämna uppsatstänkandet för en stund. Men jag kommer oundvikligen in på det saknade uppsatsämnet hela tiden, och får därmed sällskap av ångesten igen. Det går bara inte.

Det känns verkligen som att jag inte hittar ut, som att jag är vilse i nån tunnel. Och google ger mig inga hintar alls om vad jag borde skriva om. Dumma google (I have to blame someone?). Så om nån sitter och klurar på ett intressant ämne ni aldrig kommer få användning av själva kan ni ju viska det till mig? Pretty please?

Uppgiven igår, ta kontroll idag?

Usch ja, vilken dag det blev igår. Lång var den, med gruppredovisning på förmiddagen och grupphandledningen på eftermiddagen. Och det senare gick som sagt inte så bra. Tror jag. Jag tror att flera saker var orsak till att jag efteråt mest kände mig bedrövad och mindre klar över vad jag ska göra än innan. Dels hade inte personen på kursen som skulle "opponera" läst mitt uppsats-PM, vilket gjorde att det blev lite hur som. Sen var jag sist ut på tretimmarspasset och jag tror att de flesta var trötta och dessutom nöjda med att deras del var över, så det blev som just inget strukturerat. Men jag hade förväntat mig mer struktur och konkreta råd från handledaren. Istället kändes det som att hela min idé bara blev sågad rakt av. Kind of.

Som det känns just nu har min uppsatsidé, som jag tidigare tyckte var helt ok med tydlig avgränsning och allt, nästan helt försvunnit i ingenting. Jag vet inte längre om det är det jag ska/bör/kan skriva om. Jag vet inte vad jag ska göra istället och jag vet heller egentligen inte vad som inte var bra med den. Så jag vet inte alls vad jag ska göra med den nu, men jag kan ju inte bara låta den vara (och göra ingenting) tills nästa handledning i november.

Kanske skulle försöka mejla handledaren och se om jag kan få lite klarare respons. Känslan jag hade igår att jag aldrig skulle kastat mig in i det här, att det inte är för mig, den har i vart fall dämpats något efter en god natts sömn. Men den lurar bakom hörnet, som alltid.

"Easy now, Chewie"

Sitter kvar på skolan och googlar lite kring uppsatstankar. Lite lugnare än förut. Kollade studiehandledningen och såg att det stod att det här första handledningstillfället är till för att "resonera lite kring olika uppsatsidéer och möjligheten att genomföra dem". Typ så. Och det kan jag ju. Tankar har jag ju även om de är väldigt ofärdiga. Jag måste tagga ner och sluta tänka att jag måste vara ett steg före hela tiden och helst ha klart det som ska handledas innan det ens har påbörjats. Ja, ni fattar. Tagga ner alltså.

Clueless

Imorgon ska jag på en första handledning inför uppsatsskrivandet. Någon som vet vad jag ska skriva om? Inte det?

Inte jag heller. Kan man verkligen gå dit då?