Ommobilisering

Dagens ansträngning är gjord. Jag följde med M ut på landet för att slippa vara ensam och för att få välbehövlig kisseboost. Så nu halvligger jag i sängen där med tre pälsar omkring mig. De verkar nöjda men tittar lite strängt på mig efter varje hostattack. Komma här och leva om, liksom.

Hosta är nämligen det nya nu. Det gör megaont i halsen och så har jag fått sån där rivig hosta som gör att man in i det längsta anstränger sig för att inte hosta. Jag har i samband med det utvecklat nån slags tillfällig tourettes; jag svär lite väsande för mig själv efter varje hostning.

Dessutom: M har börjat drömma mardrömmar och känner sig "lite varm och konstig". Hm...