Saltsjöbanan -där klasser mötas

På tal om Saltsjöbanan så är det nog den bästa smältdegel (?) jag sett där klasser möts på ett inte alltför konstlat sätt. Utmed banan ligger det nämligen ganska blandade bostadsområden, alltfrån de lite slummigare där de som av olika anledning kallas lägre privilegierade (ordvalet kan diskuteras såklart) bor, typ Fiskis, men här finns också fina områden med röda trähus och stora trädgårdar och senaste audisarna på uppfarten. Och så är slutstation Saltsjöbaden, detta Wallenberg-grundade ställe, där människor som kallas privilegierade bor. Det gör att banans vagnar delas alla möjliga sorters människor. Inte minst då av dessa kvinnor i päls och välsittande hatt. Mer sällan har jag sätt pälsdamernas herrar, men det kanske kan antas att de inte räds stadstrafiken, har körkort och kör audisen.

Mina fördomar gör att jag faktiskt förvånas över att pälsdamerna och en och annan pälsdamsman tar detta sunkiga pendeltåg när de ska till stan. Det är skitigt, oerhört slitet och bullrigt. Men det är ju bra att ens fördomar får lite smäll ibland. Faktum är att jag tycker företeelsen är ganska häftig. Man skulle vilja göra en fotosession av det hela...

Lika inför pressen?

Läste i dagens aftonblad på nätet att det ska göras en kalender med allehanda "stjärnor" till minne av mördade Ricardo i Stockholm tidigare i höstas. Jag tycker verkligen att dödsfallet är tragiskt, men nu kan jag snart inte hålla mig längre. Är det bara jag som klurar på om all denna uppmärksamhet, manifestationer, minnesfonder, kalendrar och kändisuttalanden hade ägt rum om det hade varit en Ricardo från Rinkeby, Rosengård eller Ersboda för den delen?

Nån ung politiker nånstans uttalade sig om det i mycket olämpliga ordalag som att han inte brydde sig om att en överklasskille mördats, men det är verkligen inte det som är min poäng. Jag tycker bara att vi borde kunna förvänta oss, kräva, samma nyhetsrapportering och engagemang egentligen oberoende på vem som är brottsoffer eller vilka vänner denne har.

Det finns en stark åtskillnad av människor som brottsoffer idag. Och det finns en stark åtskillnad i hur pressen väljer att skriva om det. Igår morse reagerade jag över en notis i VK som beskrev hur en narkotikapåverkad man som köpt öl på en mack strax utanför Umeå även hade stulit ett par tofflor eftersom han gick barfota. Han anmäldes och greps av polis senare, till vilka han uppgav att han skulle ha blivit av med sina skor på tåget. I tidningen står: "Mannen plockades in (...) och är nu misstänkt för ringa narkotikabrott och toffelsnatteri."

Jag tycker att det är ganska fult att försöka göra sig rolig över en annan människa på det viset, för det är så jag tolkar det. Vi har inga sådana brottsrubriceringar. Det är självklart snatteri det handlar om. Jag tror inte att vi hade sett samma formulering i ett annat läge, men nu handlar det troligen om en människa i samhällets utkant vars olycka det verkar vara ok att göra sig lustig över. Jag tycker att det är lite lågt.

Pressen har stor påverkan på hur vi människor tolkar saker och händelser, de kan mer eller mindre uppvigla oss till protester, de får oss engagerade eller arga. Ansvaret är därmed också ganska stort. Jag tycker att man i vart fall borde anstränga sig för att bemöta samtliga lika.