Rätten att känna sig kränkt

Läste nånstans (tänkte dock inte länka) att man känner sig kränkt av riksdagens beslut idag. Jag måste säga att jag ofta står på de kränktas sida, men jag kan inte för mitt liv se hur man kan känna sig kränkt av att andra får samma rättigheter som jag själv har? Hade det varit tvärtom; att man gett en grupp större eller andra rättigheter än jag själv har utan skälig grund då hade jag köpt kränkt-historien. Nu gör jag inte det.

Hur kan någon annans (rätt till) äktenskap påverka mig och mitt ev äktenskap så pass mycket? Jag förstår inte det.

Nästa steg blir att skilja kyrkan från staten på riktigt

Det blev som väntat ja till homoäktenskap i riksdagen idag. Ett väldigt positivt beslut! Inte en dag för sent.

Personligen hade jag sett det än mer positivt om man gått på Kd:s linje, dvs infört en civilrättslig äktenskapsbalk. Inte av samma anledningar som Kd naturligtvis (de vill inte ens att man ska kalla det äktenskap om det inte handlar om man och kvinna, utan giftermålsbalk) utan för att jag anser att man bör skilja äktenskapet från kyrkan. Vi har ingen statskyrka, jag skulle inte ens vilja säga att vi är ett troende land, ändå ska kyrkan fortsätta ha den rätten. Det är väldigt märkligt.

Alla borde få välja plats och variant av ceremoni som man vill, oavsett om man väljer att gifta sig med en kvinna eller man, men äktenskapet i juridisk mening borde vara en statlig angelägenhet.