Svaga hurra-rop för kyrkans homovigslar

Många har firat och hurrat i alla möjliga sociala medier sedan det stod klart att Svenska Kyrkan sagt ja till homovigslar. Personligen har jag inte firat lika mycket. Visst, det är absolut ett steg mot en tolerantare och bättre kyrka men i mina ögon är det trots allt bara en halv seger.

Jag kan fortfarande inte se poängen med vigselrätt i samfund när vi inte längre har en statlig kyrka. Jag håller mig till dem som anser att det enda riktiga i ett sekulariserat samhälle vore att instifta en helt civilrättslig äktenskapslag där kyrkans roll enbart blir frivilligt ceremoniell för de som så önskar. DET vore en riktig seger för samhället.

Garfunkel & Oates

Underbart! Ni måste lyssna på denna skojiga duo, Garfunkel & Oates som bl.a gjort en låt om Pat Robertsons galna anti-homouttalande (han sa att en legalisering av gay-äktenskap skulle leda till legalisering av sex med ankor...):



Ni kanske känner igen brudarna? Kate Micucci som spelade Teds flickvän i sista säsongen av Scrubs (ni vet den söta bruden med ukulelen) och Riki Lindholme som gjorde rollen som den kontrollerande Ramona i TBBT. Här är en av låtarna som framfördes i Scrubs:

Rätten att känna sig kränkt

Läste nånstans (tänkte dock inte länka) att man känner sig kränkt av riksdagens beslut idag. Jag måste säga att jag ofta står på de kränktas sida, men jag kan inte för mitt liv se hur man kan känna sig kränkt av att andra får samma rättigheter som jag själv har? Hade det varit tvärtom; att man gett en grupp större eller andra rättigheter än jag själv har utan skälig grund då hade jag köpt kränkt-historien. Nu gör jag inte det.

Hur kan någon annans (rätt till) äktenskap påverka mig och mitt ev äktenskap så pass mycket? Jag förstår inte det.

Nästa steg blir att skilja kyrkan från staten på riktigt

Det blev som väntat ja till homoäktenskap i riksdagen idag. Ett väldigt positivt beslut! Inte en dag för sent.

Personligen hade jag sett det än mer positivt om man gått på Kd:s linje, dvs infört en civilrättslig äktenskapsbalk. Inte av samma anledningar som Kd naturligtvis (de vill inte ens att man ska kalla det äktenskap om det inte handlar om man och kvinna, utan giftermålsbalk) utan för att jag anser att man bör skilja äktenskapet från kyrkan. Vi har ingen statskyrka, jag skulle inte ens vilja säga att vi är ett troende land, ändå ska kyrkan fortsätta ha den rätten. Det är väldigt märkligt.

Alla borde få välja plats och variant av ceremoni som man vill, oavsett om man väljer att gifta sig med en kvinna eller man, men äktenskapet i juridisk mening borde vara en statlig angelägenhet.

Aprilförkylningen är här!

1 april idag. Nyheterna tycks till stor del kretsa kring IPRED och riksdagsbeslutet om homoäktenskap. Och aprilskämt, förståss. Själv undrar jag om det är ett aprilskämt att jag vaknade med svullen hals och rinnande näsa. Fast det började redan igår kväll på jobbet så jag gissar att så inte är fallet. Det var väl därför jag kände mig lite cranky igår.

I blame Stockholm för min förkylning! J har väl aldrig varit sjuk så ofta som sedan han flyttade till Sthlm för två år sedan. Mycket människor, många baciller och en del dålig luft gör väl att det blir så gissar jag. Oavsett ska jag försöka bekämpa min förkylning idag. Massor av te, vatten, vitaminer och annat bra får det bli.

Please don't divorce...

Okej, ett sista inlägg innan jag stänger ner bloggen för idag (vet inte vad som flugit i mig men jag har suttit en del vid datorn idag helt enkelt...). Ni måste kika på det här bildspelet. En bild säger mer än tusen ord?

Äktenskap eller inte, en fråga om makt

Jag måste erkänna att jag har dålig koll på när det är dags att ta beslut i frågan om könsneutrala äktenskap i riksdagen. Men jag hoppas att det är snart. Överallt diskuteras det, vilket självklart är bra, men nu är jag less på snacket och vill se lite verkstad. Och jag förstår verkligen inte det svåra i det.

Häromdagen läste jag en insändare i en av lokaltidningarna som upprörde sig över att Reinfeldt (som då fick stå modell för "politikerna") ska bestämma om vad som är äktenskap eller inte när det faktiskt är en religiös fråga. Hm? Så vitt jag vet är det inte kyrkan som stiftar lagarna i Sverige och ska vi ha något vi kallar äktenskap (hur länge vi nu får göra det) med en faktisk juridisk betydelse har jag svårt att se en annan väg.

För mig är det som sagt ganska enkelt. Hade vi haft en statskyrka kvar hade det kanske varit svårare, men nu ser jag inte problemet. Ta bort vigselrätten från religionen och låt istället varje religiöst samfund ha sina respektive ceremonier. Att man nu pratar om att ordet, begreppet "äktenskap" enbart ska vara förknippat med en (religiös?) förening mellan kvinna och man är bara ett konstlagt grepp att krampaktigt hålla kvar makten från kyrkans (Göran Hägglunds) sida. Samma diskussion hade jag med en kristen arbetskamrat som också var inne på att orden "vigsel" och "äktenskap" är kyrkans och ska stanna där, resten av oss som önskar ingå "juridisk förening" utanför får lov att kalla det något annat. (Efter en lång diskussion lovade han dock att återkomma med nya, vässade argument för sin sak nästa gång vi ses, jag ser fram emot det.)

Det enda man uppnår genom att resonera på det viset är att fortsätta se till att det finns a- och b-lag inom det vi andra kallar äktenskap, oberoende av om det är en samkönad förening eller inte eller om den är ceremoniellt utförd i svenska kyrkan eller inte. Och det hoppas jag inte att den svenska riksdagen går med på.

Läs andra kloka inlägg i frågan här och här.