Religionens framfart i politiken skrämmer!

Jag bara baxnar av den starka frammarschen som religionen, och då i allra första hand den kristna, gör i politiken nu. Vad är det som händer? Är det inte snart dags för alla oss icke-religiösa att sluta titta på och istället bromsa denna utveckling?

I USA har man sedan 20-talet försökt att få undervisa i kreationism eller intelligent design som ett vetenskapligt alternativ till evolutionsteorin (man har tom försökt förbjuda undervisning av evolutionsteorin), något som högsta domstolen hittills (så vitt jag vet) motverkat. Trots det uttalade sig förre presidenten George Bush sig positivt mot en utveckling för att undervisa i de båda teorierna parallellt.

På Irland har man sedan tidigare haft inskrivet i grundlagen ett förbud mot hädelse/blasfemi, något som dock inte använts på väldigt länge. För att kunna implementera hädelseförbudet i den praktiska lagstiftningen drev man alldeles i dagarna igenom ett nytt sådant förbud som nu alltså är ren och skär verklighet på Irland 2009. Man får inte längre lov att kritisera religion däremot är det fortfarande helt fritt att kritisera de som inte bekänner sig till en tro.

Och så det senaste jag hörde idag; Litauens parlament med dess kristdemokratiska majoritet har idag röstat igenom en lag som gör det olagligt att tala om homosexuella i positiva ordalag. Man får inte informera i skolor, inte längre skriva i media osv om man inte framhäver homosexualitet som något felaktigt och sjukt.

Båda dessa sistnämnda lagar innebär i praktiken en grov censur av media och befolkningen, något som vi alla borde protestera mot vilt. Den här politiska utvecklingen skrämmer mig mycket.

Rätten att känna sig kränkt

Läste nånstans (tänkte dock inte länka) att man känner sig kränkt av riksdagens beslut idag. Jag måste säga att jag ofta står på de kränktas sida, men jag kan inte för mitt liv se hur man kan känna sig kränkt av att andra får samma rättigheter som jag själv har? Hade det varit tvärtom; att man gett en grupp större eller andra rättigheter än jag själv har utan skälig grund då hade jag köpt kränkt-historien. Nu gör jag inte det.

Hur kan någon annans (rätt till) äktenskap påverka mig och mitt ev äktenskap så pass mycket? Jag förstår inte det.

Film 8/09

Jag måste snart se en dålig film så att jag inte blir alldeles förvillad, tror jag. Jag hade inte väntat mig att så många Oscarsnominerade filmer skulle vara så bra, men det stämmer väl det som så många andra redan sagt; 2008 var ett riktigt bra filmår.

Jag har sett Milk, ytterligare en sann historia, den här om den första öppet homosexuella man som blev folkvald till ett politiskt ämbete i Kalifornen; Harvey Milk. Vilken film! Eller, som film är den kanske egentligen inte så väldigt märkvärdig, men samtidigt är den det. Jag kan verkligen inte förklara. Den är lång (jag tror att alla filmer snart lider av antiklippsjuka faktiskt) och ibland känns den något harvande när den ska dra sig igenom hela den långa strävan som först efter ett flertal valnederlag ledde till att Harvey Milk fick sin plats i San Fransiscos stadsfullmäktige 1977. Men blandningen mellan en spelfilm (som inte slätar över kärleks- och sexscener bara för att det handlar om homosexuella dito) och de inklippta autentiska scenerna från både upplopp och presskonferenser ger filmen en ohämmad möjlighet att gå rakt in i hjärtat.

Men Sean Penn är makalös som Harvey Milk! Nu har jag bara sett Milk på bild (se bredvid) men Penns tolkning är verkligen outstanding. Jag vet att många siar om Mickey Rourkes vinst som bästa manliga för The Wrestler, men trots att jag inte ännu sett den så hoppas jag verkligen att Sean Penn ändå tilldelas en Oscar för sin roll. Han har länge gjort väldigt bra roller, inte lika outstanding som denna, men bra. Hans personlighet och engagemang i rollerna är speciellt. Och James Franco (som så sakta tar sig upp på min lista över skådisar att ha ögonen på) och Alison Pill gör finfina biroller. Det enda jag egentligen skulle vilja ändra är att de redan i början visar det autentiska klippet från då ordföranden i stadsfullmäktige meddelar att Harvey Milk blivit ihjälskjuten. Visst visste jag det redan, men det la som en sordin över filmen från start som den inte förtjänade, som gjorde att jag inte ville släppa in rollfiguren alldeles från start.

Jag tror inte att Milk blir året film på Oscarsgalan, men banne mig vilken seger det skulle vara. Inte bara för Harvey Milks arv, eller för de som gjort filmen, utan även för hela den rörelse som är i gungning i USA as we speak med anledning av Proposition 8. Sen vet jag inte hur mycket en spelfilm eller den glamorösa Oscargalan egentligen har för påverkan på det amerikanska folket, men det skadar förhoppningsvis inte. Mitt betyg: stark 9/10.

Så, både film och politik!

Att gå emot den helige anden

Läste att påven (den ständiga stjärngossen) uttalat sig om homosexuella i sitt jultal. Han likställer tex homosexualitet med hotet av våra regnskogar på nåt skumt sätt. Och så sa han visst att genusteori är ett sätt att gå emot den helige anden. Hm, ja det må väl så vara då. Den helige anden har kanske fastnat för gott i gamla teorier?

Många upprörs över påvens tal, med rätta på många sätt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det ändå är bra att den katolska kyrkan är öppen med vad de faktiskt tycker och inte låtsas något annat eller gömmer sig bakom dolda budskap. Det blir så mycket enklare att arbeta mot deras synsätt då. Att det finns starka europeiska krafter mot sekulariseringen just nu är ju ingen nyhet, så på något vis känns ändå påvens jultal som ett ärligt utspel.

Äktenskapet är till för barnen, right?

Dessa ständiga konstiga ursäkter om varför inte homosexuella skulle få gifta sig. Den ena är dummare än den andra. I dagens Folkblad finns en artikel/insändare (okänt vilket) i ämnet som smidigt försöker få in sin propaganda och dåliga argument genom att inleda det skämtsamt (?) med att vilja döpa om alla homosexuella till "prajds". Det är dumt så det förslår.

Argumentet den här gången är på intet sätt nytt. Det handlar om att eftersom homosexuella på naturlig väg inte kan få barn så finns det inget skäl för giftemål. Typ. Resonemanget är idiotiskt. Ska man vara konsekvent så kanske man istället för hindersprövning ska göra fertilitetstest av personer som önskar gifta sig så att det inte gifter sig folk i onödan? Och så kan vi börja stena folk och vänta på mannaregnet också när vi ändå är igång. Och lejongropen kanske kan bli framtidens underhållnings-Tv?

Umeå Pride

Oj vad det sinar här. Jag har visst tagit semester. Har en rätt jobbig krampliknande värk i magen idag. Skönt med magkatarr på semestern... Vilohem, någon? Skulle kanske behöva en mild form av lobotomering just nu...

I helgen var det pride i Umeå. Tyvärr försvann det fina vädret just innan så det var en grå och bitvis regnig dag som ändå ganska många pridefirare hade att befinna sig i. Först parad genom stan, en parad som kanske gick lite väl fort för att vara behaglig, men det kul var det. Som "parti" gick vi ganska långt bak, bakom miljöpartiet som hade en lite bergsprängare med blandad musik med sig. Annas Tor, 5 år, dansade sig genom hela paraden. Blivande streetdansare där, tror jag. Han intog verkligen scenen iaf.
Tillbaka i Döbelns park var det lite olika tal. Jag gillade nog Tasso Stafilidis bäst, även om jag morrade lite tyst om att han enbart talade om bögar hela tiden, han nämnde aldrig något om flatorna. Men, ananrs gillade jag hans tal och hans sätt att bemöta det hela med glädje och positiv anda trots motstånd.
Vi blev ju uppringda dagen före och uppmanade att ha bokbord, vilket resulterade i lite stress och att vi satt uppe här hemma natten före och jobbade med en flyer och lite annat. Men pga regnet så var det ingen som längre ville ha bord eftersom det inte fanns en nödlösning under tak. Till nästa år vore det nog inte så dumt med tält eller liknande.

På kvällen var det utgång på Scharinska villan. Anna, hennes (nästan identiska) syster Maria, Ulrika, Fanny och jag gick dit. Där mötte vi också Jenny, en återvändande fia som så smått börjar komma tillbaka till oss efter att ha fött barn och varit i Thailand på uppsatsarbete. Det blev ganska mycket folk till slut och väldigt god stämning. Anna och Maria gick tidigt men Fanny, Ulrika och jag satt kvar och tittade mest på folk tror jag, under tiden som Jenny dansade sig svettig på dansgolvet. Det var särskilt kul att titta på folk den kvällen, alla var så glada och vi fick se en annan sida av Umeå än den man ser annars på krogen. Det är lite trist. Det skulle verkligen behöva blandas ut lite i mainstreamen. Det enda mer tråkiga (möjligen tragikomiska) inslaget under kvällen var de två killarna som sista timmen satt vid bordet bredvid oss och desperat försökte få med sig ett tjejpar hem för aktiviteter som skulle spränga en heterohjärna i fantasiorgasm... De lyckades få flera tjejpar att sätta sig hos dem, men sen gick det inget bra. Desperat försökte de hångla med varann i syfte att kanske övertyga om något, men nej då. Lite patetiska var de allt. Eller ganska mycket. Och så malplacerade.

Det talas ofta om att Umeå är så homovänligt. Jag känner mig efter kvällen än mer övetygad om att det är kvalificerat BS. Umeå är inte öppet nog för att människor ska kunna göra vad de vill öppet med vem de vill, se ut som de vill eller manifestera sig själva utan risk för repressalier. Jag såg för första gången sedan jag kom till Umeå transvestiter i lördags. Var är de alla andra dagar på året? Var är alla enkönade hångelpar på krogen annars? Visst, jag är ute sällan, men jag ser dem aldrig ändå.
Bara grejen att Björklöven både fick ris och ros för sin medverkan i paraden säger en del. Vissa uttrycker i tidningens forum att "sådant ska de inte syssla med". Vad för något? Andra säger att det inte är nödvändigt för det finns inte längre en machokultur inom hockeyn. Jag tycker hela diskussionen visar tydligt var Umeå står. Vi är inte vänligare än någon annan.

Sen vill jag avsluta med att säga att det var ganska målande att samtliga partier utom Kd var representerade i paraden. Kd som hävdar att det inte har med sexualiteten att göra att de ville neka homosexuella par att adoptera. Nej, Kd i Umeå är väldigt homovänliga...

Gay to the world!

En liten notis i dagens VK roade oss här på landet halva dagen... Hittade den inte på webben där men via en annan blogg fann jag en artikel om samma sak i SvD. En bögbomb skulle tas fram i USA. Det låter lite som tiden då man testade LSD som stridsvapen, alltså under den svartvita tv-tiden, men enligt VK var det alltså så sent som 1994 som detta funderades över. Imponerande knasigt. Ett laboratorium som drivs av amerikanska flygvapnet ville alltså ha pengar för att utvckla en sådan bomb.

Det är så kul så det är inte sant. Och det väcker tusen frågor. Vad är "homosexuellt beteende"? Vad är det för hormon som kan framkalla just ett sådant beteende? Och fungerar det bara om man släpper bomben i enkönade människogrupper eller leder den specifikt till homosexualitet? Dras kvinnliga soldater till andra kvinnliga soldater och vice versa eller hur funkar det? Och hur länge sitter det i? Följer det med kondomer och andra skydd?

På ett sätt tycker jag det låter lysande, om man bortser från de övermäktiga fördomarna det hela väl ändå bygger på. Vore det inte underbart med en icke dödlig bomb som genererade kroppskontakt av positiv art istället? Allra bäst vore det såklart om båda sidor fällde bögbomber över varandra, då hade vi ju lugnt kunnat titta på utan att oroas. Skön variant av krig kanske.

Inte bråka med p-vakterna

Henrik Schyffert är en kaxig kille. En kaxig kille med en skopa ödmjukhet trots allt, tycker jag. Hans blogginlägg idag är hysteriskt kul... Så rätt åt han. Hehe...

Läste på Fi-Mikaels blogg att ett av min favvohumorprogram, Little Britain (visas i Brittisk stats-tv) fått klippa bort en scen med en homosexuell präst. Gott att världen kommit så långt.