Oj vad det sinar här. Jag har visst tagit semester. Har en rätt jobbig krampliknande värk i magen idag. Skönt med magkatarr på semestern... Vilohem, någon? Skulle kanske behöva en mild form av lobotomering just nu...
I helgen var det pride i Umeå. Tyvärr försvann det fina vädret just innan så det var en grå och bitvis regnig dag som ändå ganska många pridefirare hade att befinna sig i. Först parad genom stan, en parad som kanske gick lite väl fort för att vara behaglig, men det kul var det. Som "parti" gick vi ganska långt bak, bakom miljöpartiet som hade en lite bergsprängare med blandad musik med sig. Annas Tor, 5 år, dansade sig genom hela paraden. Blivande streetdansare där, tror jag. Han intog verkligen scenen iaf.
Tillbaka i Döbelns park var det lite olika tal. Jag gillade nog Tasso Stafilidis bäst, även om jag morrade lite tyst om att han enbart talade om bögar hela tiden, han nämnde aldrig något om flatorna. Men, ananrs gillade jag hans tal och hans sätt att bemöta det hela med glädje och positiv anda trots motstånd.
Vi blev ju uppringda dagen före och uppmanade att ha bokbord, vilket resulterade i lite stress och att vi satt uppe här hemma natten före och jobbade med en flyer och lite annat. Men pga regnet så var det ingen som längre ville ha bord eftersom det inte fanns en nödlösning under tak. Till nästa år vore det nog inte så dumt med tält eller liknande.
På kvällen var det utgång på Scharinska villan. Anna, hennes (nästan identiska) syster Maria, Ulrika, Fanny och jag gick dit. Där mötte vi också Jenny, en återvändande fia som så smått börjar komma tillbaka till oss efter att ha fött barn och varit i Thailand på uppsatsarbete. Det blev ganska mycket folk till slut och väldigt god stämning. Anna och Maria gick tidigt men Fanny, Ulrika och jag satt kvar och tittade mest på folk tror jag, under tiden som Jenny dansade sig svettig på dansgolvet. Det var särskilt kul att titta på folk den kvällen, alla var så glada och vi fick se en annan sida av Umeå än den man ser annars på krogen. Det är lite trist. Det skulle verkligen behöva blandas ut lite i mainstreamen. Det enda mer tråkiga (möjligen tragikomiska) inslaget under kvällen var de två killarna som sista timmen satt vid bordet bredvid oss och desperat försökte få med sig ett tjejpar hem för aktiviteter som skulle spränga en heterohjärna i fantasiorgasm... De lyckades få flera tjejpar att sätta sig hos dem, men sen gick det inget bra. Desperat försökte de hångla med varann i syfte att kanske övertyga om något, men nej då. Lite patetiska var de allt. Eller ganska mycket. Och så malplacerade.
Det talas ofta om att Umeå är så homovänligt. Jag känner mig efter kvällen än mer övetygad om att det är kvalificerat BS. Umeå är inte öppet nog för att människor ska kunna göra vad de vill öppet med vem de vill, se ut som de vill eller manifestera sig själva utan risk för repressalier. Jag såg för första gången sedan jag kom till Umeå transvestiter i lördags. Var är de alla andra dagar på året? Var är alla enkönade hångelpar på krogen annars? Visst, jag är ute sällan, men jag ser dem aldrig ändå.
Bara grejen att Björklöven både fick ris och ros för sin medverkan i paraden säger en del. Vissa uttrycker i tidningens forum att "sådant ska de inte syssla med". Vad för något? Andra säger att det inte är nödvändigt för det finns inte längre en machokultur inom hockeyn. Jag tycker hela diskussionen visar tydligt var Umeå står. Vi är inte vänligare än någon annan.
Sen vill jag avsluta med att säga att det var ganska målande att samtliga partier utom Kd var representerade i paraden. Kd som hävdar att det inte har med sexualiteten att göra att de ville neka homosexuella par att adoptera. Nej, Kd i Umeå är väldigt homovänliga...
I helgen var det pride i Umeå. Tyvärr försvann det fina vädret just innan så det var en grå och bitvis regnig dag som ändå ganska många pridefirare hade att befinna sig i. Först parad genom stan, en parad som kanske gick lite väl fort för att vara behaglig, men det kul var det. Som "parti" gick vi ganska långt bak, bakom miljöpartiet som hade en lite bergsprängare med blandad musik med sig. Annas Tor, 5 år, dansade sig genom hela paraden. Blivande streetdansare där, tror jag. Han intog verkligen scenen iaf.
Tillbaka i Döbelns park var det lite olika tal. Jag gillade nog Tasso Stafilidis bäst, även om jag morrade lite tyst om att han enbart talade om bögar hela tiden, han nämnde aldrig något om flatorna. Men, ananrs gillade jag hans tal och hans sätt att bemöta det hela med glädje och positiv anda trots motstånd.
Vi blev ju uppringda dagen före och uppmanade att ha bokbord, vilket resulterade i lite stress och att vi satt uppe här hemma natten före och jobbade med en flyer och lite annat. Men pga regnet så var det ingen som längre ville ha bord eftersom det inte fanns en nödlösning under tak. Till nästa år vore det nog inte så dumt med tält eller liknande.
På kvällen var det utgång på Scharinska villan. Anna, hennes (nästan identiska) syster Maria, Ulrika, Fanny och jag gick dit. Där mötte vi också Jenny, en återvändande fia som så smått börjar komma tillbaka till oss efter att ha fött barn och varit i Thailand på uppsatsarbete. Det blev ganska mycket folk till slut och väldigt god stämning. Anna och Maria gick tidigt men Fanny, Ulrika och jag satt kvar och tittade mest på folk tror jag, under tiden som Jenny dansade sig svettig på dansgolvet. Det var särskilt kul att titta på folk den kvällen, alla var så glada och vi fick se en annan sida av Umeå än den man ser annars på krogen. Det är lite trist. Det skulle verkligen behöva blandas ut lite i mainstreamen. Det enda mer tråkiga (möjligen tragikomiska) inslaget under kvällen var de två killarna som sista timmen satt vid bordet bredvid oss och desperat försökte få med sig ett tjejpar hem för aktiviteter som skulle spränga en heterohjärna i fantasiorgasm... De lyckades få flera tjejpar att sätta sig hos dem, men sen gick det inget bra. Desperat försökte de hångla med varann i syfte att kanske övertyga om något, men nej då. Lite patetiska var de allt. Eller ganska mycket. Och så malplacerade.
Det talas ofta om att Umeå är så homovänligt. Jag känner mig efter kvällen än mer övetygad om att det är kvalificerat BS. Umeå är inte öppet nog för att människor ska kunna göra vad de vill öppet med vem de vill, se ut som de vill eller manifestera sig själva utan risk för repressalier. Jag såg för första gången sedan jag kom till Umeå transvestiter i lördags. Var är de alla andra dagar på året? Var är alla enkönade hångelpar på krogen annars? Visst, jag är ute sällan, men jag ser dem aldrig ändå.
Bara grejen att Björklöven både fick ris och ros för sin medverkan i paraden säger en del. Vissa uttrycker i tidningens forum att "sådant ska de inte syssla med". Vad för något? Andra säger att det inte är nödvändigt för det finns inte längre en machokultur inom hockeyn. Jag tycker hela diskussionen visar tydligt var Umeå står. Vi är inte vänligare än någon annan.
Sen vill jag avsluta med att säga att det var ganska målande att samtliga partier utom Kd var representerade i paraden. Kd som hävdar att det inte har med sexualiteten att göra att de ville neka homosexuella par att adoptera. Nej, Kd i Umeå är väldigt homovänliga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar