Back to business

Då var det slut på slöandet och verklighetsflykten. Ikväll går jag på nattskiftet igen. Och precis som varje gång jag varit borta från jobbet mer än två veckor så får jag en oro i magen över att jag inte längre kan, att jag har glömt vad jag ska göra och att jag kommer att missa något viktigt inatt. Samtidigt vet jag att det efter varje sådan oro bara gått fem minuter på jobbet innan jag känt det som att jag aldrig varit därifrån. Jag kan ju faktiskt det där nu efter mer än tre år. Och ingenting nytt stort har hänt, som jag vet, sedan jag gick på semester. Ringde en arbetskamrat i söndags kväll och önskade henne trevlig semester (hon gick på den i måndags) och passade då även på att fråga om något särskilt hänt under tiden jag varit borta. Och det hade det inte. Möjligen hade det blivit lite mer rörigt på min avdelning, med lite fler som var oroliga och inte ville lägga sig på kvällarna, men i annat var det inget dramatiskt. Så vi får väl se.

Såg att Volvo sökte mer folk i Umeå igen. Jag vet inte om jag ska idas söka även denna gång. Jag har sökt de fyra sista tillfällena de haft annons ute utan resultat, så get the message, kanske? Annars ligger det inte så mycket jobb ute som jag kan söka. I vart fall inte här.