Att hitta på själv

Det är ju lite roligt med media ibland. Samtidigt som jag läste om Matt Lucas och David Walliams split på aftonbladet twittrade den förstnämnda följande. Och tacksam för det är jag. Även om jag ser fram emot att se vad de kan göra på varsitt håll gillar jag det de gör tillsammans så tokigt mycket.

Men hur svårt hade det varit för media att fråga de inblandade personerna direkt? Fast kanske inte lika bra nyhet då förstås...

Come Fly With Me

Via Matt Lucas twitter trillade jag igår över Little Britain-parets alldeles nya tv-serie; mockumentären Come Fly With Me, som hade premiär i England på juldagen. M & jag såg just de två första avsnitten och även om de kanske inte har samma konstanta komik-höjd så var de helt klart kul.

Det liknar väldigt mycket just en dokumentärserie (som vi brukar hamna framför lagom till middagen där inte minst just gränskontrollen ofta ter sig ganska cynisk) som utspelar sig just på flygplatser, men då inte bara i England, vill jag minnas. I stort sett alla roller spelas som vanligt av Matt Lucas och David Walliams och den går på torsdagar på BBC.

Brittisk humor i USA, nu på svensk tv

Jag såg att Svt nu visar Little Britain USA på tisdagskvällar. Har ni missat det finns nog fortfarande ett par kvar på Svt Play (via den här länken).

Little Britain-gänget gav sig förra året på att göra amerikansk humor, eller snarare flytta brittisk humor till USA och passa på att driva lite med den traditionella bilden av vad som är amerikanskt. Riktigt roligt. Ett smakprov på en av mina favorit-karaktärer, Carol, den otrevliga receptionisten:

Egentligen gillar jag nog ursprungliga Little Britain bäst, och jag hoppas att Svt eller nån annan tar sig för att reprisera dem igen.

Tv-time!

Okej, jag är nog lite trött. Kände när jag la mig i soffan att jag troligen somnar om jag försöker se på något. Och jag har ju så mycket att se! Det är plenty seriestarter i farten, äntligen! I torsdags (var det väl?) kickade Grey's anatomy igång igen med ett dubbelavsnitt. Jag fastnade för den så sent som i våras då jag såg samtliga utkomna säsonger i ett svep.

Igår började äntligen äntligen (!!!) Dexter på sin tredje säsong, and I can't wait! Fast det ska jag. Jag ska invänta Mattias och se det med honom. Vem sa att jag inte har tålamod? Under tiden kan jag roa mig med att se premiären av Little Britain USA, hur skeptisk jag än är åt såna där remakes för att USA inte fixar att se något som inte är anpassat till fullo efter deras alltför lättillgängliga humor. Men Little Britain är väl ändå Little Britain? Jag hoppas det. "Yeah, but no, but yeah but..."

På tal om remakes så läste jag att boken jag läser just nu (så sakta jag bara kan för att den ska räcka längre), "Låt den rätte komma in" inte bara filmatiserats på svenska utan även kommer att bli amerikansk film om nåt år. Matt Reeves (Cloverfield tex) står för regin och vi får väl hoppas att det blir bättre än de många remakes man gjort på japansk och koreansk film de sista åren.

Inte bråka med p-vakterna

Henrik Schyffert är en kaxig kille. En kaxig kille med en skopa ödmjukhet trots allt, tycker jag. Hans blogginlägg idag är hysteriskt kul... Så rätt åt han. Hehe...

Läste på Fi-Mikaels blogg att ett av min favvohumorprogram, Little Britain (visas i Brittisk stats-tv) fått klippa bort en scen med en homosexuell präst. Gott att världen kommit så långt.