Inga tårar på tåget!

Så, nu sitter jag på tåget igen. Inte så mycket direktsol ute vilket gör resan behaglig. Det är knappt två timmar kvar till Sundsvall sen blir det buss resten. Hoppas att det inte är så crowded den här gången.

Såg just på det senaste avsnittet av Grey's anatomy. Sorgligt, romantiskt och lite eländigt på samma gång. Satt här med darrande underläpp och ansträngde mig hårt för att inte ryckas med. Det är annars en företeelse som började där strax före 30 och som inte tycks avta; att jag är lättpåverkad av stämningar och har lätt till att bli rörd och tårögd. Har aldrig varit sån tidigare. Man brukar väl säga att det kommer när man får sitt första barn, men jag börjar tro att det snarare är kopplat till åldern, vilken ofta sammanfaller med barnskaffande kanske. Nä, jag får byta till nåt roligare.

Tv-time!

Okej, jag är nog lite trött. Kände när jag la mig i soffan att jag troligen somnar om jag försöker se på något. Och jag har ju så mycket att se! Det är plenty seriestarter i farten, äntligen! I torsdags (var det väl?) kickade Grey's anatomy igång igen med ett dubbelavsnitt. Jag fastnade för den så sent som i våras då jag såg samtliga utkomna säsonger i ett svep.

Igår började äntligen äntligen (!!!) Dexter på sin tredje säsong, and I can't wait! Fast det ska jag. Jag ska invänta Mattias och se det med honom. Vem sa att jag inte har tålamod? Under tiden kan jag roa mig med att se premiären av Little Britain USA, hur skeptisk jag än är åt såna där remakes för att USA inte fixar att se något som inte är anpassat till fullo efter deras alltför lättillgängliga humor. Men Little Britain är väl ändå Little Britain? Jag hoppas det. "Yeah, but no, but yeah but..."

På tal om remakes så läste jag att boken jag läser just nu (så sakta jag bara kan för att den ska räcka längre), "Låt den rätte komma in" inte bara filmatiserats på svenska utan även kommer att bli amerikansk film om nåt år. Matt Reeves (Cloverfield tex) står för regin och vi får väl hoppas att det blir bättre än de många remakes man gjort på japansk och koreansk film de sista åren.

Bättre sent än aldrig

Jag har fastnat i en tv-serie; Grey's anatomy. Jag vet, det är nu en gammal serie och faktum är att jag följer de gamla avsnitten dessutom. De som går 17.35 på vardagarna. Det passar mig bra eftersom det är en tid då jag mer ofta är hemma. Att föja en serie som går nån gång mellan 20-22 på kvällarna är helt omöjligt med mina jobbtider. Så det här är perfekt.

Egentligen känns det väldigt omodernt och konstigt att någon annan ska bestämma när jag ska se olika saker. Att vara utelämnad till den/de som lägger tv-tablåerna. Är inte det väldigt konstigt? Jag ser fram emot en snabbare utveckling av tv-datorerna med inspelningsbara hårddiskar så att vi blir lika "tivo" som de tycks vara i USA. Mattias gjorde en egen sån variant i Ratan, en "Myth-tv"-dator som funkade perfekt. Tills hårddisken gick sönder. Men det var bara en prototyp. Men inte så dumt som tv-lösning så att man slipper vara utlämnad till någon annans tv-val.

Vet ni vilken serie som inte är kul men som jag ofta ändå hamnar framför i brist på annat? Christine. Inte kul.