Film 8/09

Jag måste snart se en dålig film så att jag inte blir alldeles förvillad, tror jag. Jag hade inte väntat mig att så många Oscarsnominerade filmer skulle vara så bra, men det stämmer väl det som så många andra redan sagt; 2008 var ett riktigt bra filmår.

Jag har sett Milk, ytterligare en sann historia, den här om den första öppet homosexuella man som blev folkvald till ett politiskt ämbete i Kalifornen; Harvey Milk. Vilken film! Eller, som film är den kanske egentligen inte så väldigt märkvärdig, men samtidigt är den det. Jag kan verkligen inte förklara. Den är lång (jag tror att alla filmer snart lider av antiklippsjuka faktiskt) och ibland känns den något harvande när den ska dra sig igenom hela den långa strävan som först efter ett flertal valnederlag ledde till att Harvey Milk fick sin plats i San Fransiscos stadsfullmäktige 1977. Men blandningen mellan en spelfilm (som inte slätar över kärleks- och sexscener bara för att det handlar om homosexuella dito) och de inklippta autentiska scenerna från både upplopp och presskonferenser ger filmen en ohämmad möjlighet att gå rakt in i hjärtat.

Men Sean Penn är makalös som Harvey Milk! Nu har jag bara sett Milk på bild (se bredvid) men Penns tolkning är verkligen outstanding. Jag vet att många siar om Mickey Rourkes vinst som bästa manliga för The Wrestler, men trots att jag inte ännu sett den så hoppas jag verkligen att Sean Penn ändå tilldelas en Oscar för sin roll. Han har länge gjort väldigt bra roller, inte lika outstanding som denna, men bra. Hans personlighet och engagemang i rollerna är speciellt. Och James Franco (som så sakta tar sig upp på min lista över skådisar att ha ögonen på) och Alison Pill gör finfina biroller. Det enda jag egentligen skulle vilja ändra är att de redan i början visar det autentiska klippet från då ordföranden i stadsfullmäktige meddelar att Harvey Milk blivit ihjälskjuten. Visst visste jag det redan, men det la som en sordin över filmen från start som den inte förtjänade, som gjorde att jag inte ville släppa in rollfiguren alldeles från start.

Jag tror inte att Milk blir året film på Oscarsgalan, men banne mig vilken seger det skulle vara. Inte bara för Harvey Milks arv, eller för de som gjort filmen, utan även för hela den rörelse som är i gungning i USA as we speak med anledning av Proposition 8. Sen vet jag inte hur mycket en spelfilm eller den glamorösa Oscargalan egentligen har för påverkan på det amerikanska folket, men det skadar förhoppningsvis inte. Mitt betyg: stark 9/10.

Så, både film och politik!