Funderingar efter kongressen

Summering för övrigt då. Det känns lite både och. Som sagt är jag på ett sätt väldigt nöjd med att jag slipper budgetansvaret som nu åligger den nya styrelsen att ta tag i. Samtidigt får jag säga att jag kände en viss sorg i att skiljas från mina gamla styrelsekollegor och både Helena och jag var nog lite tårögda när vi kramades länge efter avtackandet. Jag kommer att sakna henne och många av de andra jättemycket verkligen. Och till viss del kommer jag säkert att sakna att vara ledamot, vara med i beslutsprocessen, där det händer.

Birger sa en otroligt snäll sak till mig som jag tog åt mig mycket av. Med tanke på hur otillräcklig och nästan bristfällig jag känt mig mot slutet av min mandatperiod var det absolut något jag behövde höra och som fick mig att känna (iaf lite) att jag nog ändå gjort bra saker, fått saker att hända och haft en betydelse för styrelsearbetet och Fi. Det kändes bra. Jag behövde det verkligen.

Sen får jag väl berätta att jag blev invald i valberedningen istället. Det kändes vettigt med min erfarenhet från styrelsearbetet att finnas med där. Det verkade bli ett bra gäng så jag tror att det kommer att funka bra. Inte minst får jag ju igen jobba lite med ex-Ume-Emma. Så helt borta från Fi-sammanhang blir jag inte, även om det i och med kongressen nu har minskat drastiskt.

Jag hoppas att det kanske kan innebära ändå att jag lite friare kan ta på mig andra saker, söka jobb något friare och tom skriva lite friare. Vi får se.