Sista dagen av kongress idag. En ganska kort dag, vi har planerat att sluta redan vid 14-tiden. Trots det känner jag en viss oro inför att åka just idag faktiskt. Jag har som på känn att det kommer att bli ganska jobbigt och kanske tom bråkigt när framför allt frågan om medlemsavgiften ska tas. Kanske även kring frågan om ett ev namnbyte. Jag hoppas verkligen att jag har fel, men magen säger annat.
Jag har också på känn att beslutet om medlemsavgiften inte kommer att gå min väg. Min oro är inte främst personlig utan för hur det faktiskt ska gå att driva en organisation utan möjlighet till en vettig budget. Det blir den nyvalda styrelsens huvudvärk i första hand, även om jag gissar att jag blir kvar som administratör av just avgifter osv ett tag till. Personligen har jag insett att jag faktiskt tycker att det finns en poäng i att vissa saker kostar. Inte mycket, men ändå så att det är en markering att man köper in sig i en rörelse, betalar för den aktivitet som man vill ska hända osv. Annars blir det lite som att skriva under ett kedjebrev på mejlen.
Med det menar jag såklart inte att man ska ruinera sig eller känna att man måste stå tillbaka på annat håll för att ha råd. Men om vi med en tryggare ekonomi skulle tordas betala för att införa autogiro skulle det bli mycket enklare för medlemmar att fortsätta betala den avgift som är idag, alt den halverade som styrelsen föreslår. Jag vet verkligen hur det är att leva utan pengar, men att lägga tolv och femtio i månaden på en sak man verkligen tror på, det tror jag att den absoluta majoriteten har möjlighet till. Och som någon sa igår; frågan är om vi främst vill ha många medlemmar eller dedikerade medlemmar. Det återstår att se.
Jag har också på känn att beslutet om medlemsavgiften inte kommer att gå min väg. Min oro är inte främst personlig utan för hur det faktiskt ska gå att driva en organisation utan möjlighet till en vettig budget. Det blir den nyvalda styrelsens huvudvärk i första hand, även om jag gissar att jag blir kvar som administratör av just avgifter osv ett tag till. Personligen har jag insett att jag faktiskt tycker att det finns en poäng i att vissa saker kostar. Inte mycket, men ändå så att det är en markering att man köper in sig i en rörelse, betalar för den aktivitet som man vill ska hända osv. Annars blir det lite som att skriva under ett kedjebrev på mejlen.
Med det menar jag såklart inte att man ska ruinera sig eller känna att man måste stå tillbaka på annat håll för att ha råd. Men om vi med en tryggare ekonomi skulle tordas betala för att införa autogiro skulle det bli mycket enklare för medlemmar att fortsätta betala den avgift som är idag, alt den halverade som styrelsen föreslår. Jag vet verkligen hur det är att leva utan pengar, men att lägga tolv och femtio i månaden på en sak man verkligen tror på, det tror jag att den absoluta majoriteten har möjlighet till. Och som någon sa igår; frågan är om vi främst vill ha många medlemmar eller dedikerade medlemmar. Det återstår att se.
2 kommentarer:
Ja, problemet är lite att man kanske får missnöjda medlemmar, om det inte sker mycket aktiviteter på central nivå, man kan inte få några pengar om man äskar från styrelsen osv, om den lilla budget vi haft diminueras.
Jag vet från musiksammanhang att det är svårt att få människor att betala mer än minimibelopp, när de kan välja vad de vill betala för en produkt. Avgiften fyller ju ett syfte, och 300 spänn är inte jättemycket pengar. Det är ett gäng kaffe på stan, ett gäng paket cigg eller några öl på krogen. Dvs sånt som många människor, även de som har dåligt ställt, unnar sig. Det kanske ser mer ut när det är samlat i klump på ett inbetalningskort snarare än utspritt på några utekvällar, men men.. :)
Hoppas att medlemmarna strömmar till då nu när flexibiliteten finns (enligt Samules rapportering: http://fiasamuel.blogspot.com/2009/02/du-som-klagat-pa-for-hog-medlemsavgift.html), så att ett mänskiligt kapital byggs upp!
Jag håller med till fullo och de som jag pratat med om just det att man ska betala "efter samvete" menar att det troliga är att man betalar det man behöver och lägger resten av pengarna på annat, helt enkelt. Så fungerar jag själv ofta.
Vad gäller mänskligt kapital så tänker jag att det kanske framför allt är dedikerade, engagerade medlemmar vi behöver mer av. Visst, även de som vill betala, men utan de andra blir det ändå ingenting. Att betala 30 spänn vid ett torgbord nånstans "för sakens skull" är ju enkelt, desto svårare då att ta steget att stå upp för fi, för frågorna, att engagera sig och finnas med som en aktiv rörelse.
Det jag menar är att medlemskap är så mycket mer än en medlemsavgift. Det är ett ställningstagande osv. Om man brinner för en sak så är inte 12,50 resp 25 kr/månaden ett problem. Ta med en tygkasse till ica några gånger så har du sparat in samma summa, tex.
Skicka en kommentar