onsdag, februari 25, 2009

United States of Tara

Jag kikade på de första avsnitten av en ny serie igår; United States of Tara. Den är skapad av Diablo Cody, ni vet strippan som visade sig kunna skriva och som prisbelönades för Juno. (Dessutom står Steven Spielberg som executive producer.) Utöver det ser vi Toni Collette i huvudrollen som Tara och John Corbett (kanske mest känd som snygga Aiden i SATC) i rollen som Taras tålmodige man.

Serien cirkulerar kring Tara, en medelålders muralmålare och tvåbarnsmamma. Hon lider av multipla personligheter men har nyss slutat ta mediciner för det eftersom hon inte mådde något bra, inte kunde skapa osv. Tara har tre andra personligheter; personligheter som tycks vara medveten om Tara men som Tara själv inte riktigt har koll på. Hon vet inte själv vad hennes "alter egon" har gjort när hon skiftar tillbaka till sig själv. Och personligheterna är verkligen inga timida sådana utan ställer (såklart) istället till med en del problem för Tara och hennes familj. Vi har Buck; en burdus truckerkille, Alice; en "perfekt" amerikansk hemmafru av modellen Bree i Desperate Housewives och T; en 16-årig strulig och utmanande tjej.

I familjen finns också två barn; Marshall, en 14-årig son som utöver sin konstiga familjesituation också försöker hantera en förälskelse i en populär kille på skolan och Kate, en 16-årig tjej som blir alltmer frustrerad över situationen med mamman och som försöker hitta en väg att leva sitt eget liv.

Familjen vet aldrig när Taras alter egon kommer fram och självklart gör de oftast det i pressade situationer när det passar som sämst. De ställer till med saker som familjen får täcka upp för eller reda ut och tycks innebära ett alltmer komplicerat läge för familjen. Det låter lite tragikläge och det är det också. Mer än jag kanske hade tänkt mig. Serien marknadsförs som en dramakomedi och det är det väl också, men ibland tar tragiken i situationen över lite. Själv kan jag väl känna att skratten fastnar lite i halsen ibland, inte minst när symptomen på en familj i kris blir som tydligast. Men jag gillar den trots allt och kommer att hänga kvar ett tag till för att se hur den utvecklas. Här har ni trailern:


Inga kommentarer: