Efterlängtat besked

Tårar! Inte av sorg dock. I evigheter har det väntats på, dagen då min underbara Mia-vän och hennes man ska få hämta hem sitt barn från Bolivia. Och nu har det kommit ett mejl om att de far iväg på sin långa men så spännande resa. Och jag kan inte hjälpa det. Att bara titta på deras sida på resedagboken (och på fina bilder på min Mia som jag saknar så mycket) startade vattenkanalerna big time. Jag har aldrig känt mig så långt borta från Mia som nu.

Men jag är så glad att det äntligen händer, att de äntligen ska få hämta hem en Alexander, att de äntligen ska få bli den familj de längtat så efter. Det känns verkligen speciellt och superhäftigt.

Måste leta näsdukar...