Det är bråk och stök på jobbet. Och då talar jag inte i första hand om de som bor där utan bland personalen. Turbulent, kanske man ska säga. Något som just nu går långt upp i ledningshåll och beslutsgrupper. Jag hoppas att det rider ut snart. På ett sätt känns det ändå nyttigt och bra att även de som står lägst ner på skalan säger stopp när det blir för mycket av ångvältsmetoder. Jag är faktiskt både stolt och imponerad över arbetskamrater som på ett så konstruktivt sätt just nu protesterar och förklarar hur de känner inför konstiga beslut som tagit.
Men antagligen var det väl detta snurr som iaf bidrog till att min semesteransökan inför helgens kongressresa kom bort på nåt vis. Jag försökte själv ringa ut folk igår kväll men utan att lyckas. Imorse rabblade jag upp namn på alla vikarier jag kunde komma på som skulle kunna tänkas hoppa in för mig med kort varsel inför en av cheferna. Och vid lunch idag hade jag ett meddelande om att det gett resultat. Gott. Så, kongressen here I come!
Men antagligen var det väl detta snurr som iaf bidrog till att min semesteransökan inför helgens kongressresa kom bort på nåt vis. Jag försökte själv ringa ut folk igår kväll men utan att lyckas. Imorse rabblade jag upp namn på alla vikarier jag kunde komma på som skulle kunna tänkas hoppa in för mig med kort varsel inför en av cheferna. Och vid lunch idag hade jag ett meddelande om att det gett resultat. Gott. Så, kongressen here I come!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar