Och av tv:n får man inte så många svar heller

Äntligen har jag någon att prata med här hemma igen! Ja, alltså nån som svarar och inte bara mjauar i olika register. Jag hämtade Mattias från hans Åre-resa med universitetet för en stund sedan. Vi var ett helt gäng där som skulle plocka upp anhöriga, en hade tom med sig ballonger. Jag sa till M att riktigt så mycket hade jag kanske inte saknat honom, hihi. Fast jag vet inte om det var det som var syftet med ballongerna heller kanske.

Nu har vi ätit lasagne som jag gjorde innan jag hämtade honom men så mycket mer pratat eller socialiserat blir det inte eftersom jag måste vara på gång till jobbet om tjugo minuter ungefär. Lite trist men kanske blir det en stund imorgon. Helt galet hur snabb man blir lappsjuk av att vara hemma själv, knappt prata med nån i telefon ens och dessutom vara ledig från jobbet. Jag förstår att folk pratar med möblerna. Verkligen. Samtidigt är det skönt att vara själv också. För att bo själv har jag vant mig vid ganska mycket besök ändå.

Snart jobb igen, låt det vara en lagom lugn helg!