Svaga hurra-rop för kyrkans homovigslar

Många har firat och hurrat i alla möjliga sociala medier sedan det stod klart att Svenska Kyrkan sagt ja till homovigslar. Personligen har jag inte firat lika mycket. Visst, det är absolut ett steg mot en tolerantare och bättre kyrka men i mina ögon är det trots allt bara en halv seger.

Jag kan fortfarande inte se poängen med vigselrätt i samfund när vi inte längre har en statlig kyrka. Jag håller mig till dem som anser att det enda riktiga i ett sekulariserat samhälle vore att instifta en helt civilrättslig äktenskapslag där kyrkans roll enbart blir frivilligt ceremoniell för de som så önskar. DET vore en riktig seger för samhället.

Nästa steg blir att skilja kyrkan från staten på riktigt

Det blev som väntat ja till homoäktenskap i riksdagen idag. Ett väldigt positivt beslut! Inte en dag för sent.

Personligen hade jag sett det än mer positivt om man gått på Kd:s linje, dvs infört en civilrättslig äktenskapsbalk. Inte av samma anledningar som Kd naturligtvis (de vill inte ens att man ska kalla det äktenskap om det inte handlar om man och kvinna, utan giftermålsbalk) utan för att jag anser att man bör skilja äktenskapet från kyrkan. Vi har ingen statskyrka, jag skulle inte ens vilja säga att vi är ett troende land, ändå ska kyrkan fortsätta ha den rätten. Det är väldigt märkligt.

Alla borde få välja plats och variant av ceremoni som man vill, oavsett om man väljer att gifta sig med en kvinna eller man, men äktenskapet i juridisk mening borde vara en statlig angelägenhet.

Att gå emot den helige anden

Läste att påven (den ständiga stjärngossen) uttalat sig om homosexuella i sitt jultal. Han likställer tex homosexualitet med hotet av våra regnskogar på nåt skumt sätt. Och så sa han visst att genusteori är ett sätt att gå emot den helige anden. Hm, ja det må väl så vara då. Den helige anden har kanske fastnat för gott i gamla teorier?

Många upprörs över påvens tal, med rätta på många sätt. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det ändå är bra att den katolska kyrkan är öppen med vad de faktiskt tycker och inte låtsas något annat eller gömmer sig bakom dolda budskap. Det blir så mycket enklare att arbeta mot deras synsätt då. Att det finns starka europeiska krafter mot sekulariseringen just nu är ju ingen nyhet, så på något vis känns ändå påvens jultal som ett ärligt utspel.