Jag såg inte programmet, men har sett en del av inslagen på nätet. Jag talar om Uppdrag granskning och deras upptäckt att man vissa håll i landet knäcker till kistlocken vid jordbegravningar för att undvika sättingar i jorden. Jag har roat mig med att för en gång skull läsa majoriteten av de kommentarer som finns under artiklarna på VK och blir faktiskt lite förvånad över de åsikter som finns där och hur mycket detta faktiskt upprör människor. Kanske är jag morbid men jag upprörs faktiskt inte särskilt mycket, även om jag också kan tycka att det är lite bryskt tillvägagångssätt att tjoa runt med grävmaskinen på det viset.
Det som slår mig mest när jag läser kommentarerna är det faktum att så många inte tycks vara medvetna om vad som faktiskt händer med deras anhöriga i kistorna efter att jorden lagts på. Uttalanden som att "det vore kanske bäst att skaffa en kista i cement" är slående. Även om inte vaktmästarna skulle krossa kistlocken så verkar inte folk förstå att merparten av kistorna troligen ändå inte stannar intakta särskilt länge i jorden. Och är det ens meningen? Det är ju ingen konservering av människor i en av naturen opåverkbar kista. Åsikter som "varför skulle jag lägga så mycket pengar på en fin kista om ändå vaktmästarna tar sönder den?" blir målande för hur tankvurporna haglar.
En annan sak som slår mig är alla de som nu säger sig ska gå ur Svenska kyrkan. Good for you! När var du i kyrkan senast? Lite märkligt att dessa människor dock valde att stanna i Svenska kyrkan då det för ett antal år sedan uppdagades att man med bl.a intäkter från syjuntor, kollekt och annat (uppdrag granskning igen, vill jag minnas) spekulerade med dessa heliga pengar i bl.a vapenindustrin i syfte att göra den redan så stora förmögenheten ännu lite större. DET tycks vara ok. Att faktiskt indirekt bidra till att människor dör.
Men det är klart, vad kan vara värre än ett trasigt kistlock över en redan död släkting?
Ja, jag vet. Jag är kanske lite morbid och cynisk. Visst kan jag förstå att man i en redan jobbig situation kan förfäras av bryskheten i agerandet från kyrkans sida, och visst borde kyrkans förmögenhet kunna användas till bättre tillvägagångssätt för att skona människors känslor. Men fortfarande förvånas jag över vart vi lägger vårt krut, våra moraliska föreläsningar och över hur vi värderar människoliv.
Det som slår mig mest när jag läser kommentarerna är det faktum att så många inte tycks vara medvetna om vad som faktiskt händer med deras anhöriga i kistorna efter att jorden lagts på. Uttalanden som att "det vore kanske bäst att skaffa en kista i cement" är slående. Även om inte vaktmästarna skulle krossa kistlocken så verkar inte folk förstå att merparten av kistorna troligen ändå inte stannar intakta särskilt länge i jorden. Och är det ens meningen? Det är ju ingen konservering av människor i en av naturen opåverkbar kista. Åsikter som "varför skulle jag lägga så mycket pengar på en fin kista om ändå vaktmästarna tar sönder den?" blir målande för hur tankvurporna haglar.
En annan sak som slår mig är alla de som nu säger sig ska gå ur Svenska kyrkan. Good for you! När var du i kyrkan senast? Lite märkligt att dessa människor dock valde att stanna i Svenska kyrkan då det för ett antal år sedan uppdagades att man med bl.a intäkter från syjuntor, kollekt och annat (uppdrag granskning igen, vill jag minnas) spekulerade med dessa heliga pengar i bl.a vapenindustrin i syfte att göra den redan så stora förmögenheten ännu lite större. DET tycks vara ok. Att faktiskt indirekt bidra till att människor dör.
Men det är klart, vad kan vara värre än ett trasigt kistlock över en redan död släkting?
Ja, jag vet. Jag är kanske lite morbid och cynisk. Visst kan jag förstå att man i en redan jobbig situation kan förfäras av bryskheten i agerandet från kyrkans sida, och visst borde kyrkans förmögenhet kunna användas till bättre tillvägagångssätt för att skona människors känslor. Men fortfarande förvånas jag över vart vi lägger vårt krut, våra moraliska föreläsningar och över hur vi värderar människoliv.
