Läser artikelserien på SVD om att våra "matdjur" trots allt (surprice) är ganska smarta. Intelligenta, till och med. Klart att jag hoppas att det ska få någon att fundera över det de har på tallriken, men trots allt har jag nog för liten tilltro till människans egen intelligens. De flesta skulle nog inte få för sig att äta sina husdjur och jag vet många som skaffat grisar eller andra matdjur och sen inte kunnat med att äta upp dem när det blivit dags. Därmed inte sagt att de blivit plötsliga vegetarianer; istället väljer man bara ett annat, anonymt exemplar medan det egna blir sålt till någon som inte hunnit med att ge det ett personligt namn.
För det är väl grejen? Scans grisar har inga namn, inget individuellt ansikte. På älgfarmen utanför Umeå kan du makabert nog både klappa och kela med tama älgar ute på gården för att sen gå in på restaurangen och äta upp nån av dess polare eller köpa med dig korv som gjorts på någon av deras besläktade individer. Och uppenbarligen gör man det utan att blinka. Kopplingen att den fina älgen på gården är, förvisso inte exakt samma individ men, samma sak som det man stoppar i sig tycks vara information som vi med vår intelligens sållar bort. Selektiv intelligens, om man så vill.
Och visst, det finns de som överlagt förstår och väljer att se hela kopplingen och ändå äter djur, jag vet, men faktum är att de flesta nog ändå inte vill veta särskilt mycket om det exemplar man just la på grillen. Man duckar som man duckar för andra hemskheter. Afrika ligger väldigt långt bort och kött är ju så gott.
För det är väl grejen? Scans grisar har inga namn, inget individuellt ansikte. På älgfarmen utanför Umeå kan du makabert nog både klappa och kela med tama älgar ute på gården för att sen gå in på restaurangen och äta upp nån av dess polare eller köpa med dig korv som gjorts på någon av deras besläktade individer. Och uppenbarligen gör man det utan att blinka. Kopplingen att den fina älgen på gården är, förvisso inte exakt samma individ men, samma sak som det man stoppar i sig tycks vara information som vi med vår intelligens sållar bort. Selektiv intelligens, om man så vill.
Och visst, det finns de som överlagt förstår och väljer att se hela kopplingen och ändå äter djur, jag vet, men faktum är att de flesta nog ändå inte vill veta särskilt mycket om det exemplar man just la på grillen. Man duckar som man duckar för andra hemskheter. Afrika ligger väldigt långt bort och kött är ju så gott.
11 kommentarer:
Nu är ju jag delvis köttätare, men jag håller med dig i ditt resonemang. Dessutom så tycker jag det är rätt humoristiskt (och hemskt)att det skriks som fan åt att människor i andra länder äter katter och hundar...detta samtidigt som man här i Sverige slänger på ytterligare en fläkkotlett på grillen.
Med det menar jag att det är precis samma sak. Du äter en gris, du äter en hund. Det är fortfarande ett djur du äter. Skriker man åt att den äts hunder i Kina så ska man nog se över sin eget köttätande också.
I slutenda är det lite av en kulturell grej också. Muslimerna äter inte fläsk och i Indien är Kor heliga. I sin tur tittar de snett på vår köttkultur i västerländerna med kommentaren "Hur fasen kan de äta våra heliga kor?"
Nu vänder jag mig trots mitt köttätande mot hur djur behandlas och har nog tackvare detta också dragit ned en del på köttätandet, eller väljer ett lokalproducerat alternativ. Även om vi människor är karnivorer så behöver man ju inte överdriva konsumtionen av kött. Förutom den moraliska aspekten, så är det även ett miljöproblem. Jag tror nog att jag skulle kunna skippa köttet faktiskt, men att skippa fisk skulle bli svårare. Så kanske blir jag en sådandär "fejk" vegitarian i framtiden? Är väl alltid ett steg på vägen mot en bättre värld antar jag.
Alla steg mot mindre köttätande är bra, om man så sen lyckas pricka av alla punkter på den vegetariska checklistan eller ej är väl underordnat.
Men precis som du tycker jag nog att fler borde förhålla sig mer kritiska till sitt eget köttätande än att fördöma andras bara för att det inte passar in i den egna djurkulturen. Därmed inte sagt att man inte kan kritisera såväl det egna som andra länders djurhållning.
Kanske svär jag nu i kyrkan, jag vet inte, men jag har ett annat problem med djur. Äter kött och håller helt med om att kött och kött är samma sak t o m kannibalism skulle man kunna tänka sig är samma sak. Inga moraliska skillnader vad jag kan se. Men jag undrar om man inte skulle kunna ifrågasätta även att äga husdjur....Det avlas och odlas och säljs och köps och omsätter. De flesta djurägare tycker säkert att de egna husdjuren har det så bra, och säkert skulle valt att ägas av just dem om de kunde välja. Jag tvivlar. Hela iden är för mig lite.....förmäten? Varför skall vi "ha" dem?
Grejen är väl den att vi nu har avlat fram djur till att vara husdjur och att bara sluta skulle vara tokigt, speciellt för djuren, även om många klarar sig bra vilt. Så länge djuren får leva ett bra "naturligt" liv, med tillgång till ytor osv så ser jag inga problem med det, trots att det innebär ett ägande. De är ju en del av det ekosystem vi har, precis som vi. Tex skulle jag personligen gärna ha getter eller så, som "gräsklippare" och som förgyllare av tillvaron. Men visst är det lite ego.
Om du mer menar deras existensberättigande så är det svårare. Varför finns vi människor, vad är syftet med oss? Det är med den diskussionen i så fall även hyfsat ego att skaffa barn. De "väljer" så att säga inte heller.
Men jag förstår hur du tänker, absolut.
Man skulle kunna säga att vi tillfredsställer olika behov hos oss själva när vi äter/äger djur. Skillnaden kan ju i s f vara att de är döda när jag tillfredsställer mina behov...;-)
Tillspetsat.
Ja, och det kanske inte är en liten skillnad... :)
A.K.A: Nu ska jag vara lite filosofisk ;) Är inte sanningen att vi ALLTID tillfredställer behov i allt vi gör? Menar till och med kärlek som ska vara oegoistiskt. Du älskar väl en person för att DEN person får DIG att må bra? Nu är det ju ömsesidigt, men trots det en egoistisk tanke :)
Johan: Håller helt med dig. Klart att vi tillfredsställer våra behov, och vi väljer hur vi gör det på det sätt vi tycker känns bra. Jag har inte något problem med att äta djur i sig, alls, men tycker/har en känsla för att djur inte skall plågas i onödan. Men att använda djur på det sätt vi gör dvs har dem, åker på dem, äter dem kanske inte nödvändigtvis behöver innebära detta. Jag förstår att vissa inte håller med mig, men för mig är inte ett djurliv "heligt" som jag kanske tycker att ett människoliv är, av helt känslomässiga och sociala/kulturella orsaker, misstänker jag. Det bär mig helt enkelt inte emot alls. Sen kan man ju vara en bra konsument, men det gäller ju ö h t och inte bara kött.
Jag tror inte att det beror på att man inte träffat tillräckligt många kor hur man ser på de här sakerna, som jag sett att vissa tror.
Men det är ett intressant område. Är det känslomässigt eller politiskt? Alltid kul när man tycker rejält olika om nåt med folk som man gillar.
Fast det där är ju spännande. Jag skulle faktiskt vilja veta hur du såg på köttkonsumtionen efter ett ärligt besök på närmaste slakteri. Jag tror nämligen fortfarande ganska mycket på min ingående tes att de flesta köttätare är det pga att de lyckas främja sig från verkligheten. Inte alla kanske, men de flesta.
För mig är det fullständigt främmande att tycka att det är okej att plåga andra levande varelser för att jag ska få en köttbit på tallriken. För fritt från plågeri är det inte, hur "bra" man nu än anser att vi har det i Sverige. Men jag vet inte riktigt vad köttätare menar när de säger "plågas i onödan" heller. Vad är i onödan?
Och igen; hur kommer det sig att vi har den rätten? För att vi är högre stående? är det okej att plåga andra människor som vi anser vara lägre stående (kulturellt kanske framför allt) också? Om vi inte "plågar dem i onödan" utan låt säga bara dumpar vårt miljöavfall där de bor så att de får sjukdomar som vi slipper, eller gör coca cola av deras dricksvatten eftersom det är billigare?
Vi lär inte komma så mycket längre men det är en intressant diskussion som alltid iaf delvis hamnar på ett filosofiskt plan och är beroende av hur man placerar sig själv i världen både religiöst, kulturellt och artmässigt.
Ok, jag har inte besökt slakterier, det har jag inte. Men jag råkar känna några slaktare faktiskt, som är ganska vettiga personer, och de är inte heller särskilt brutalt lagda och äter kött. Jag tror då kanske inte att man fortsätter att arbeta inom den näringen om man har svårt med det rent etiskt, men ändå.
Plågas i onödan betyder för mig att djuren inte får det de behöver när de lever. Att de dödas av oss är ju givet och en förutsättning. Men man kan avliva djur på olika sätt. Jag tror också att djur inte har samma upplevelse av t ex ångest och psykisk plåga som vi människor. De lever mer i nuet. Vet inte vad som väntar. Men fysisk smärta kan de givetvis känna.
Och ja, jag sätter värdet av ett djurliv lägre än värdet av ett människoliv. Om jag skall jämföra så. Det kanske måste vara grunden för allt detta. Att jag inte på något vis kan jämföra dessa värden.
Fast det där är lite förlegat, att vi "tror" att djur inte känner ångest osv. Vi VET faktiskt idag att väldigt många djurarter kan känna ångest, att de kan se faror komma osv. Det är fakta och inte propaganda från militanta djurrättare. Och att tro att djuren avlivas nästan helt ovetande och smärtfritt på slakterierna är om du ursäktar ganska opåläst. Kolla upp hur kycklingar både växer upp och dödas som exempel. Det är vare sig fritt från plågor eller ångest, faktiskt. Samma sak gäller många andra "matdjur"; de dör knappast uteslutande på sekunden eller smärtfritt. Är man okej med det, ja då är det en sak. Men att tro att den svenska djurindustrin är fritt från det är felaktigt.
Skicka en kommentar