Själva invasionen i bilder

Då var besöket avklarat. Och ja, det blev mycket folk, men kanske inte så mycket som vissa hade förutspått. Jag är urdålig på att uppskatta folksamlingar men visst var det kanske tusen personer här? Medelåldern var hyfsat hög och kepsbärarna märkbart många.

Det kryllade av militärer i blandad form, som antingen stod i givakt eller satt på rad och drack festis.

Festisdrickarna var nog värnpliktiga men här var några som avancerat till kaffe och macka.

Toastmastern hade då en kostym som stack ut...

Och så kom de då, först kungen som hade en väldig fart.

Drottningen tog sig däremot tid att stanna vid alla som satt i rullstol eller liknande.

Kronprinsessan fick presenter längst med vägen och tog sig tid att vinka, hälsa i hand och fotograferas på ett väldigt inövat men ändå folkvänligt sätt.

En överexponerad bild (bland många, jag var ingen mästerfotograf idag) på byns ålderman och -kvinna som var medbjudna på den kungliga lunchen. De såg väldigt nervösa och ovana ut.

Allra mest kanske jag ändå imponerades av den polishelikopter som svävade lågt över byn precis innan den kungliga ankomsten och som sen parkerade sig i hästhagen nedanför huset.

Märkligt nog var inte alls några större delar av regeringen på plats, vilket jag hade läst mig till innan. Jag såg bara till Maud Olofsson, men det verkade som att drottningen precis som jag trodde att statsministern skulle vara med då hon hon i sitt invigningstal av den taktila gjutjärnskartan i hamnen sa nåt i stil med "Kära Ratanbor, herr statsminister..." osv. Kanske hade planerna ändrats, vad vet jag.