Igår kväll hade vi på nattskiftet arbetsplatsträff på jobbet. Jag var nog lite halvspänd innan men måste säga att det blev ett bra möte med mycket konstruktiva diskussioner och bra svar. Det tycks faktiskt som att vi lyssnas på och som att saker är på gång. Förra mötet lyfte jag problemet med luften i husen. Vi är flera som fått besvär, jag hade jätteproblem med ögonen (delvis därför jag skaffade glasögon istället för linser), är alltid torr i munnen och i huden. Andra har fått eksem. Jag trodde i ärlighetens namn att jag igår skulle få svaret att det inte hunnits med men istället fick vi veta att det lett till en stundande ganska omfattande arbetsmiljöutredning där samtliga ska besvara enkäter, luften ska kollas under några dygn etc. Det känns väldigt bra.
Sen var det ju det där med ekonomin. Om jag minns rätt sa de att vårt boende går back nästan hundratusen varje månad och att det ser illa ut. Men man kan inte längre dra ner på personalen utan måste hitta andra lösningar. Det var nog första gången jag hört på allvar någon prata om nedläggning av en avdelning som ett alternativ. Läskigt, men på riktigt. Det ska i vart fall bildas en grupp där även vi i personalen ska vara representerade, bl.a en person från natten. Det var inte direkt rusning till det uppdraget så efter en stunds tystnad erbjöd jag mig. Jag är ju lite kocko och tycker att sånt faktiskt är ganska intressant. Dessutom är det rätt skönt att få göra något utanför själva vårdarbetet, men ändå få betald arbetstid för det. Men vi får se, jag såg att Johan såg halvsugen ut så kanske jag överlåter platsen till honom.
Det var fler saker som diskuterades och det kändes faktiskt som att våra åsikter togs på allvar. Även de svåra sakerna. Kanske kanske kan det på sikt leda till bättre stämning i nattgruppen och att fler kan börja trivas igen. Ett av problemen med vår arbetsgrupp är just att vi inte arbetar som grupp utan var och en på sitt håll. Man träffar få av sina arbetskamrater och mest blir det snabba ordbyten i omklädningsrummet, vilket tenderar att leda till skitsnack tyvärr. Kanske skulle vi föreslagit att få göra något tillsammans, utanför arbetet i rent socialt syfte. Men det tänkte jag inte på just då. Lite svårt också när man samtidigt pratar om neddragningar, men jag tror att en sån satsning skulle kunna leda till positiva resultat.
Sen var det ju det där med ekonomin. Om jag minns rätt sa de att vårt boende går back nästan hundratusen varje månad och att det ser illa ut. Men man kan inte längre dra ner på personalen utan måste hitta andra lösningar. Det var nog första gången jag hört på allvar någon prata om nedläggning av en avdelning som ett alternativ. Läskigt, men på riktigt. Det ska i vart fall bildas en grupp där även vi i personalen ska vara representerade, bl.a en person från natten. Det var inte direkt rusning till det uppdraget så efter en stunds tystnad erbjöd jag mig. Jag är ju lite kocko och tycker att sånt faktiskt är ganska intressant. Dessutom är det rätt skönt att få göra något utanför själva vårdarbetet, men ändå få betald arbetstid för det. Men vi får se, jag såg att Johan såg halvsugen ut så kanske jag överlåter platsen till honom.
Det var fler saker som diskuterades och det kändes faktiskt som att våra åsikter togs på allvar. Även de svåra sakerna. Kanske kanske kan det på sikt leda till bättre stämning i nattgruppen och att fler kan börja trivas igen. Ett av problemen med vår arbetsgrupp är just att vi inte arbetar som grupp utan var och en på sitt håll. Man träffar få av sina arbetskamrater och mest blir det snabba ordbyten i omklädningsrummet, vilket tenderar att leda till skitsnack tyvärr. Kanske skulle vi föreslagit att få göra något tillsammans, utanför arbetet i rent socialt syfte. Men det tänkte jag inte på just då. Lite svårt också när man samtidigt pratar om neddragningar, men jag tror att en sån satsning skulle kunna leda till positiva resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar