Deprimerande lönebesked

Imorgon, två dagar efter de flesta andra (?), är det så dags för lön. Yeay, kan man tycka men lönebeskedet ger mig snarare en klump i magen den här månaden. Jag har haft ett par rätt okej månader; det har varit retroaktiv löneförhöjning, lite extratimmar osv som gjort att lönen känts helt okej. Den här månaden finns inget sånt med och dessutom var jag sjuk i några nätter vilket har skapat ett stort hål i löneutbetalningen, känns det som. Nu är jag där igen, med en lön som efter räkningarna inte lämnar mycket kvar.

Kanske jag skulle ansträngt mig mer och försökt kunna ta de där extraturerna efter semestern när chefen ringde och hade sjuk personal att ersätta. Men det är väl ingen idé att sparka sig nu. Jag är verkligen verkligen superless på mitt jobb och när man rent av får fysiska känningar av att det är dags att gå på jobbet, ja då är det inte alldeles enkelt att stuva om i privatlivet så att man kan ta på sig sjukvik utöver. Dålig ursäkt kanske, men så sann.

Hade det varit bättre stämning bland personalen, mindre smygneddragningar (snart har vi väl inga heltider kvar; alla heltider som slutar eller ska ersättas på något vis ersätts med 75-80% vilket jag kallar smygneddragningar) och/eller bättre lön så hade det inte varit ett alldeles uselt jobb. Men för tillfället känner jag mig grymt omotiverad.