Man hade ju kunnat tro (eller åtminstone hoppats) att om nånting skulle fastna i Saras hjärna under Titanic-utställningen så skulle det vara nån särskild persons öde, nån teknisk grej som hon ville kolla upp vidare eller nånting annat intressant. Istället fastnade den (enligt myten iaf, verkligheten verkar säga nåt annat) psalm som påstås ha spelats av orkestern på däck in i det sista under förlisningen; Närmare Gud till dig. Jag har nynnat på den hela vägen tillbaka hem till J (jo jag har sjungit den ett par gånger i min barndoms kyrkokörsuppfostran).
Tom My Heart Will Go On som nästan oavbrutet spelades i bakgrunden av den inspelade rösten på bandspelaren man bar runt under utställningen hade varit bättre.
Nu ska jag iaf kolla hur stor Titanic faktiskt var med dagens finlandsfärjor som referens.
Tom My Heart Will Go On som nästan oavbrutet spelades i bakgrunden av den inspelade rösten på bandspelaren man bar runt under utställningen hade varit bättre.
Nu ska jag iaf kolla hur stor Titanic faktiskt var med dagens finlandsfärjor som referens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar