Kasta pengarna i sjön?

Läste en lite märklig (för att inte säga kvällpressaktig) artikel i lokaltidningen om fredsfirandet. Rubriken antyder att Umeå och Robertsfors kommun fick stå för de största utgifterna av de totalt 4,4 miljoner kronor som lagts ner på firandet. Jag får dessutom en känsla av att man ska tänka att pengarna las på själva kungabesöket.

Läser man själva artikeln så står det dock klart att Umeå kommun själva lagt en halv miljon (av tre) medan Robertsfors kommun lagt 117.000 kronor (av 1,3 milj) på firandet. Tillsammans strax över 600.000 alltså. Jag vet inte hur man får det till att kommunerna stod för notan. Sen kom visserligen en del av de övriga pengarna från kommunerna, men då i form av EU-projektpengar, bidrag osv som kommunerna sökt inför firandet och som alltså inte på något sätt tagits från annan verksamhet.

Jag har dålig koll på Sävar och dess verksamhet, men kan lova att de pengar som las ner i Ratan var mer än välbehövliga. Pengarna har inte lagts på själva kungabesöket utan på att tex rusta upp hamnen. Hade man inte gjort det hade den troligtvis fått stänga då den redan för nåt år sen bedömdes som rent allmänfarlig, vill jag minnas. Byalaget har jobbat länge för att få till en upprustning och fick nu chansen när de blåblodiga skulle komma på besök, vilket gav lite liv i luckan hos kommunfolket.

Man har gjort Ratanvägen till brunmärkt turistväg men ser inte till att den är underhållen (den är förfärlig!), men att man såg till att byalaget kunde få till en upprustning (jag kan lova att många gratis arbetstimmar ligger bakom resultatet) var absolut det minsta man kunde göra från kommunens sida.

Så om nån nu skulle få för sig att vi kastat skattepengar på någon redan snuskigt rik kunglighet, så är det fel.

Sista dagen av fredsfirandet, imorgon kommer friden tillbaka

Idag har det varit dag två av två i firandet av freden i Ratan. Naturligtvis inte lika hysteriskt som den kungliga dagen igår, utan på ett mycket mer behagligt sätt. Bl.a besöktes krigsgravarna vid Ledskär där några av de "ärorika och tappra" ligger begravda. Men, som fredstalaren Hans Carlgren sa under sitt tal ikväll; "det är inget ärorikt i att dö". Det har, förutom talet, även avtäckts en fredsmonument utanför värdshuset Tullgården ikväll. Det var väldigt fint och jag tilltalades av tanken bakom. En liten grupp utvalda Ratanbor har suttit ner och diskuterat vad man ser för symboler med ordet fred och sen har en skultör haft fria händer efter det.

Resultatet blev en skulptur som föreställer en kvinna i en liten roddbåt med en hink fisk, på ett böljande hav. Man menade att det finns en frihet i att göra vad man vill utan risk för sin säkerhet som medborgare. En frihet som vi kanske tar för given. Att man valt en kvinna var för att man ville visa på något annat än den stupade soldaten (som ju så ofta är man); hur det är kvinnor och barn som ofta drabbas hårdast av krig. Att det var en fiskebåt säger kanske sig självt med tanke på vad det här är för by.

Det var lite för dåligt ljus för att fotografera själva skulturen ikväll, men jag återkommer med bild senare.

Rojalist, javisst?

Och nej, jag har inte blivit rojalist efter besöket. Snarare känner jag ännu starkare att jag inte skulle vilja byta plats med dem. Deras schema de här dagarna är otroligt fullspäckat och bara tanken på att behöva gå runt och le hela tiden, visa uppskattning för precis allt och verka hjärtligt intresserad av varje detalj (vilket de kanske är, vad vet jag, men jag tvivlar) verkar ganska jobbigt. Att dessutom inte ha fått välja det (eller blivit folkvald att göra det) känns ju sådär demokratiskt.

Men besöket är såklart bra för byn. Vissa vinster har redan gjorts i form av hjälp till upp-piffning av byn med skyltar, anslagstavlor osv. Klart man ska vara glad att man stått utan krig på svensk mark i 200 år, men samtidigt blir kontrasten till de senaste dagarnas många reportage i blandade tidningar om de svenska militärerna i Afghanistan ganska intressant som ett inlägg i diskussionen om den nya tidens form av krig.

Själva invasionen i bilder

Då var besöket avklarat. Och ja, det blev mycket folk, men kanske inte så mycket som vissa hade förutspått. Jag är urdålig på att uppskatta folksamlingar men visst var det kanske tusen personer här? Medelåldern var hyfsat hög och kepsbärarna märkbart många.

Det kryllade av militärer i blandad form, som antingen stod i givakt eller satt på rad och drack festis.

Festisdrickarna var nog värnpliktiga men här var några som avancerat till kaffe och macka.

Toastmastern hade då en kostym som stack ut...

Och så kom de då, först kungen som hade en väldig fart.

Drottningen tog sig däremot tid att stanna vid alla som satt i rullstol eller liknande.

Kronprinsessan fick presenter längst med vägen och tog sig tid att vinka, hälsa i hand och fotograferas på ett väldigt inövat men ändå folkvänligt sätt.

En överexponerad bild (bland många, jag var ingen mästerfotograf idag) på byns ålderman och -kvinna som var medbjudna på den kungliga lunchen. De såg väldigt nervösa och ovana ut.

Allra mest kanske jag ändå imponerades av den polishelikopter som svävade lågt över byn precis innan den kungliga ankomsten och som sen parkerade sig i hästhagen nedanför huset.

Märkligt nog var inte alls några större delar av regeringen på plats, vilket jag hade läst mig till innan. Jag såg bara till Maud Olofsson, men det verkade som att drottningen precis som jag trodde att statsministern skulle vara med då hon hon i sitt invigningstal av den taktila gjutjärnskartan i hamnen sa nåt i stil med "Kära Ratanbor, herr statsminister..." osv. Kanske hade planerna ändrats, vad vet jag.

Före invasionen

Hemma och gör mitt bästa för att övertala kroppen om att den inte alls behöver sova än på länge. Det trots att jag var färdig för sängen redan vid halv fem imorse. Men efter lite morgonbestyr och sen en intervju med åklagare Hillegren på P1 på radion i bilen så är jag ändå hyfsat i fart.

Tre kontroller, varav en bestående av två slöa poliser, passerades för att ta sig in i byn. Det är inte annat än att det hela känns märkligt och faktiskt lite smått spännande. Hörde på radion att man väntar "ett tusental" besökare i Ratan idag. Ett tusental... I en by som normalt har drygt 60 invånare (vill jag minnas). En upplevelse byborna säkert sent kommer att glömma. Fast enligt grannen så är det fjärde kungabesöket sedan freden, så byn är väl van snart...

(Klicka för att kunna läsa.)

Utanför huset har en skylt ställts upp som berättar om kanonkulan som sitter i väggen på lillhuset på gården. Jag gissar att det därför inte dröjer länge förrän nyfikna besökare inte bara är i byn utan tom inne på tomten och kikar runt. M har klippt gräset noga och röjt undan annat efter bästa förmåga så att det ska se fint ut. Man kommer ju inte ifrån att se att det byggs på men jag tror att han är lite stolt över sitt hus idag.

(Huset och lillhuset.)

De kungliga möter det uppstyrda folket

Det måste ju ändå vara lite märkligt för kungafamiljen att var de än kommer så är allt väldigt ordnat. Här i byn har det tex plötsligt tillkommit välbehövda översiktskartor, skyltar, vägvisare, en trevlig grillplats, hamnen har fått röjning osv. Dessutom är varenda gräsmatta välpolerad och trädgårdarna finordnade. Och visst är det bra. Byn har fått möjligheter de/vi säkert inte fått om det inte vore för besöket.

Men jag kan ändå inte låta bli att förundras över det märkliga låtsasliv de kungliga ändå lever, när allt alltid är så tillstyrt och uppordnat.

Fredsårets firande

Idag får jag väl säga att jag sovit ganska bra iaf. Var uppe en stund vid tolvtiden men sen somnade jag om och vaknade precis innan M svängde in bilen vid fyratiden.

Idag är det lite av dagen före dopparedagen här i byn. Imorgon kommer ju kungen m.fl. Personligen tycker jag nästan att det är koolare att halva regeringen inklusive stats- och utrikesministern ska besöka byn, men det är ju jag det. Det har lagt till en gigantisk båt nere vid hamnen såg jag, minröjningsfartyget HMS Vinga, gissar jag. Det ska vara nån visning av det imorgon.

Jag tänkte försöka hålla mig vaken när jag kommer efter jobbet imorgon. Iaf en stund för att kunna se en del av jippot iaf. Om jag nu kommer förbi spärren. Mitt efternamn är felstavat på det polistillstånd jag fått, men det ska nog ordna sig.

Kungligt passerkort

Nu har jag fått ett passerkort så att jag får lov att fara till huset om jag vill efter jobbet den 19e då kungen kommer hit. Tacka polisen för det. Och kanske kungen?