Nu är jag iväg. Eller ja, det har jag ju varit sedan strax före tio i förmiddags. Men det är först nu som det funkat att ha datorn framme på ett bra sätt. På bussen var det så himla trångt då framförvarande hade sitt säte bkåtlutat så att jag knappt fick plats med mig själv. Undrar om det verkligen är en funktion som är livsnödvändig?
På bussen var det rätt mycket barn idag. De flesta lugna men såklart gällde inte det den 5-6-åriga tjej som satt snett mitt över från mig. Antingen så kutade hon runt i gången (föräldrarna verkade inte tycka det här med säkerhetsbälte var så viktigt) och tjoade eller så klättrade hon runt på sätet och lät typ "eeeeheee" hela tiden. Verkligen hela tiden. Ni vet sånt där fejkgråt utan gråt. Familjen pratade engelska men fejkgråtljud verkar vara universellt. Till en början brydde jag mig inte så mycket men efter några timmar var det inte riktigt lika kul längre. Föräldrarna måste haft bomull i öronen eller nåt.
Till råga på allt glömde jag mina i-pod-lurar varför jag inte heller kunde sjunka in i nåt annat ljud.
På bussen var det rätt mycket barn idag. De flesta lugna men såklart gällde inte det den 5-6-åriga tjej som satt snett mitt över från mig. Antingen så kutade hon runt i gången (föräldrarna verkade inte tycka det här med säkerhetsbälte var så viktigt) och tjoade eller så klättrade hon runt på sätet och lät typ "eeeeheee" hela tiden. Verkligen hela tiden. Ni vet sånt där fejkgråt utan gråt. Familjen pratade engelska men fejkgråtljud verkar vara universellt. Till en början brydde jag mig inte så mycket men efter några timmar var det inte riktigt lika kul längre. Föräldrarna måste haft bomull i öronen eller nåt.
Till råga på allt glömde jag mina i-pod-lurar varför jag inte heller kunde sjunka in i nåt annat ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar