Film 19/09

Det var länge sen jag skrev om film, so here it goes again. Vad sägs om lite franskt?

Först ut en film som jag trodde ganska mycket på; L'heure d'éte (Sommarminnen), med bl.a Juliette Binoche som jag gillar mycket. Tre vuxna syskon och deras familjer träffas i familjehemmet på den franska landsbygden då deras mamma fyller 75 år. Mamman har sedan länge ett stort kultur- och konstintresse och huset är som ett museum där idel dyrbara antikviteter och tavlor samsas. När så mamman dör några månader senare får syskonen fara tillbaka för att ta hand om bouppteckningen.
Ja, det är väl ingången i filmen i stort. Syskonen är ganska olika, lever ganska olika liv och har också olika minnen och känslor inför det gamla familjehemmet. Till stor del, vilket också är den huvudsakliga nackdelen med filmen, är en stor del av speltiden som en enda lång bouppteckning. Visserligen skildrad på ett realistiskt sätt med alla känslor och komprimisser som en sådan innebär, men det blir ändå lite tråkigt. Jag hade önskat att man gått mer in i personerna, i historien bakom huset osv. Binoche är såklart lysande (och jätteblond!) men det räcker inte. Det blir lite för tråkigt. 5/10 blir betyget.

Den andra filmen jag sett är Le fils de l'epicier (En Lanthandel i Provence). Också ett familjedrama där Antoine tvingas lämna sitt kanske inte så lyckade men ganska slappa liv i storstaden för att fara hem till sina föräldrar. Hans far har drabbats av hjärtsjukdom och måste vila, varför Antoine behövs i föräldrarnas lanthandel. Antoine får ansvaret för att köra runt den mobila lanthandeln ut på landsbygden till i huvudsak äldre människor som inte kan ta sig till byn. Den väldigt egoistiska och inte så hjälpsamma Antoine vantrivs till en början, men människorna på landsbygden börjar så småningom att påverka honom.
Det här är också en intressant film, men många vackra bilder från den franska landsbygden. Nicolas Cazalé gör förvisso ett hyfsat jobb som Antoine, men rollfigurens attityd och falskhet, även efter att han anpassat sig något, stör mig alldeles för mycket. Och även här saknar jag en djupdykning i människoödena som på många sätt bara svishar förbi i handlingen. Godkänt i vart fall, 5/10.