Mors dag är pappas dag

Idag är annars en dag med en sorgklump i magen. Känns som att jag laddat inför den hela veckan. Idag är det ett år sedan pappa dog. Ett helt år har tydligen gått, trots att det fortfarande känns helt nyligt. Jag hade hoppats att det skulle kännas bra eller iaf skapligt vid det här laget, men det är inte riktigt så. Den lättnad som jag långt innan han blev akut sjuk (för sjuk var han ju länge på ett sätt) hade förväntat mig känna när han väl gått bort, den infinner sig inte riktigt. Jag känner mest sorg och saknad.

Han har funnits i mitt huvud varje dag hela året, men kanske extra mycket sista veckan. Jag nämnde det lite (malplacerat kanske, för en grillkväll) igår kväll men i övrigt har han mest varit en ständigt närvarande tanke. Idag har jag dock farit och handlat en mini-solros lite symboliskt till hans minne. Solrosor var pappas favoritblomma, han hade alltid solrosor i trädgården var vi/han än bodde. Nu står det en outslagen solros på min balkong.