Film 17/09

Så lite mer film kanske? Jag kom ju som av mig lite sist. Nu har det blivit ytterligare några filmer så det finns lite att ösa ur.

Först ut en komedi; Happy-Go-Lucky handlar om superglada Poppy som har förmågan att se det mesta ur en positiv synvinkel. Sådär jättemycket, tom. Hon är kring de 30, lärare för mindre barn och spenderar mycket tid till att festa och göra crazy saker med sin lägenhetskompis Zoe och sin syster Suzy. Hon bestämmer sig för att ta körkort och börjar köra för en argsint, bitter körlärare; Scott och samtidigt inser hon att en av hennes yngre elever har problem med ilska.
Den första halvtimmen (åtminstone) ägnas mycket åt Poppys ständiga leende och brist på att se allvar i något alls. Jag förstår att många retar sig på henne och tycker att det blir för mycket, men jag kan sympatisera med Poppys försök att le sig igenom trubbel. Fler borde kanske göra det, om än i mindre doser. När sen filmen får lite andra dimensioner vet jag inte om jag känner att den riktigt tar fart ändå och när den är slut känns det som att jag egentligen inte har upplevt så mycket. En märklig film som förvisso är ganska söt men som fö inte säger mig speciellt mycket. Det blir godkänt iaf; 5/10.

Näst ut är en film som jag nog var lite tveksam till från början och som jag i huvudet avfärdade som romantiskt tjafs med Nicole Kidman (som jag inte är så stort fan av). Men så efter Oscar-upplevelsen kunde jag inte låta denna storfilm med Hugh Jackman gå mig förbi riktigt. Filmen är såklart Australia, som utspelar sig i Australien under andra världskriget. Lady Sarah Ashley (Kidman) har ledsnat på att maken spenderar så mycket tid på sin ranch i Australien och reser dit från deras bostad i England i syfte att övertyga honom om att sälja och komma hem. Innan Lady Ashley kommer fram har maken mördats vilket sätter henne i en helt ny situation. Hon träffar "kofösaren" Drover (Jackman) och makens anställda och får ganska klart för sig att det fanns en anledning till att maken stannade. En maktkamp mellan ranchen och Australiens störta ranchägare gör att hon själv måste ta djuren till Darwin. Detta samtidigt som japanernas bombplan närmar sig.
Visst låter det ganska spännande? Och det är det också, men bara lite. Problemet är bara att det är lite för många filmer i samma film. Den handlar dels om utmaningen att ta djuren till Darwin, den handlar om ursprungsbefolkningens situation och kultur och på vilket sett de "blandbarn" som föddes behandlades på. Men den handlar också om andra världskriget, om maktkampen mellan rancher, kvinnokamp, om familjer utan blodsband, kärlek osv. En väldig massa, helt enkelt. Så min första känsla för filmen var tyvärr rätt. För mig blir det för mycket och för oengagerande till slut. Jag rycks inte ens med av kärlekshistorien. Den har dock sina glimtar så det blir ett godkänt betyg; 5/10.

Sist ut ett drama med Kate Winslet, Patrick Wilson och Jennifer Connelly; Little Children. Winslet spelar en nyinflyttad småbarnsmamma i en förortsmiljö. Hon är känner inte mycket gemenskap med de andra mammorna som hon besöker leparken med varje dag. Så en dag kommer en pappa dit med sin son. De andra kvinnorna har sett honom förut men inte pratat med honom eller bjudit in honom i gemenskapen. Sarah (Winslet) går dock fram och börjar prata med honom. Det blir början till en romans mellan de två som kommer att leva ut varje dag vid utomhusbadet.
Winslet spelar här en kvinna som inte är alldeles långt ifrån den hon gjorde i Revolutionary Road förra året. Hon längtar bort och söker sig automatiskt till den första flyktdörr hon ser. Samtidigt finns en parallell historia i filmen där en dömd pedofil just släppt och återvänt till sin mors hus i området. Till en början är det svårt att se kopplingen mellan historierna men efter ett tag ser jag vad filmens skapare vill säga. Trots det är inte heller det här en historia som griper mig sådär alldeles även om det bitvis är lite spännande och också ibland ger en känsla av ärlig realism. Den inledande scenen i lekparken är väldigt konstlad och ska jag vara ärlig har väldigt svårt för Patrick Wilsons utseende som inte känns riktigt rätt, på nåt vis. Men över lag är det ändå en helt okej film för en trist kväll. 6/10.