Har just sett Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal" på Svt. Insåg först efter en stund att det var direktsänt från Cirkus i Sthlm (jag missade första minuterna), det kändes som ett ovanligt fräscht grepp av Svt att visa det, dessutom live då.
Blandad allvar med högklassig humor, alldeles underbart bra, skulle jag vilja säga. Schyffert är en av mina favoritkomiker och han lär hålla länge än. Åtminstone bland oss som minns den "ironiska generationen" med Knesset, Hassan och Z-tv:s högtidsera. Lite avundas jag nog Schyffert och hans vänner för den roliga sena-tonår-till-tjugo-something-tid de måste ha haft. Min var betydligt kortare och kanske inte riktigt lika galen (jag har trots allt faktiskt sprungit på Schyffert mfl på blandade backstageområden under min korta bustid på 90-talet).
Igenkänningsfaktorn var hög. Detta trots att herr Schyffert är tio år äldre än jag. Men jag minns tv-programmen (inte just månd-lördagssagan faktiskt, men det övriga; att springa för att se introt till anslagstavlan tex), jag minns musiken och humorn och distansen till föräldragenerationen. Förvånande nog delar jag dessutom ett par andra, kanske mindre roliga erfarenheter med Schyffert.
Jag har också gått hos skum talpedagog för att bli av med konstig halvdialekt (i mitt fall skånsk). Men inte en full talpedagog utan en finsk... Jag har dessutom också varit sängvätare till 14-års ålder (big big secret!) och plågats med "Stopp och kiss"-maskinen from hell! En helt galen apparat som jag till sist fick sluta med; inte för att jag protesterade (vilket jag gjorde, vilt) utan för att pappa läst om ett annat barn som fått brännskador av den där strömförande kopparplattan man skulle ligga och kissa på(!). Och, plågsamt nog, har jag också gömt mig på en skoltoalett efter att ha outats av inte så snälla kompisar som "kisstjejen".
Det låter kanske inte så kul, men plötsligt blev det det. Jag skrattade formligen så att jag grät när Schyffert pratade om "Stopp och kiss"-apparaten och kände för första gången i mitt liv att jag kunde skratta åt eländet riktigt hjärtligt. Underbart! Kul, allvarlig och lite nostalgisk show som jag nog måste se reprisen av imorgon med om jag hinner. Tusen tack för det! Just what I needed!
Blandad allvar med högklassig humor, alldeles underbart bra, skulle jag vilja säga. Schyffert är en av mina favoritkomiker och han lär hålla länge än. Åtminstone bland oss som minns den "ironiska generationen" med Knesset, Hassan och Z-tv:s högtidsera. Lite avundas jag nog Schyffert och hans vänner för den roliga sena-tonår-till-tjugo-something-tid de måste ha haft. Min var betydligt kortare och kanske inte riktigt lika galen (jag har trots allt faktiskt sprungit på Schyffert mfl på blandade backstageområden under min korta bustid på 90-talet).
Igenkänningsfaktorn var hög. Detta trots att herr Schyffert är tio år äldre än jag. Men jag minns tv-programmen (inte just månd-lördagssagan faktiskt, men det övriga; att springa för att se introt till anslagstavlan tex), jag minns musiken och humorn och distansen till föräldragenerationen. Förvånande nog delar jag dessutom ett par andra, kanske mindre roliga erfarenheter med Schyffert.
Jag har också gått hos skum talpedagog för att bli av med konstig halvdialekt (i mitt fall skånsk). Men inte en full talpedagog utan en finsk... Jag har dessutom också varit sängvätare till 14-års ålder (big big secret!) och plågats med "Stopp och kiss"-maskinen from hell! En helt galen apparat som jag till sist fick sluta med; inte för att jag protesterade (vilket jag gjorde, vilt) utan för att pappa läst om ett annat barn som fått brännskador av den där strömförande kopparplattan man skulle ligga och kissa på(!). Och, plågsamt nog, har jag också gömt mig på en skoltoalett efter att ha outats av inte så snälla kompisar som "kisstjejen".
Det låter kanske inte så kul, men plötsligt blev det det. Jag skrattade formligen så att jag grät när Schyffert pratade om "Stopp och kiss"-apparaten och kände för första gången i mitt liv att jag kunde skratta åt eländet riktigt hjärtligt. Underbart! Kul, allvarlig och lite nostalgisk show som jag nog måste se reprisen av imorgon med om jag hinner. Tusen tack för det! Just what I needed!
2 kommentarer:
Jag håller med dig. Han var jättemodig, precis som du som berättar öppet om det nu.
Kram
Linda
Tack själv! Fler behöver nog prata om det. Jag minns att jag kände mig som den enda i världen och som att jag var felkonstruerad. Fortfarande pratar jag sällan eller aldrig om det.
Modet har jag nog att tacka Schyffert för. Hoppas det spillde över på fler.
Kram!
Skicka en kommentar