Vill se!

Alltså det här gick ju jag igång på en del. Jag som annars inte gillar "återturnéer". Vet inte om det handlar om att jag aldrig lyckades se Stone Roses live när det begav sig, trots att de länge stod högt på önskelistan eller om jag har blivit gammal.

Fast användandet av uttrycket "när det begav sig" kanske ger en hint...

Nu: "Our plan is to shake up the world"

Då:

Den höll!

Jodå, Trainspotting håller allt fortfarande. Antagligen såg jag lite andra saker när jag nu såg den som 30+ än vad jag gjorde som 18-åring rent symbolmässigt. Men samtidigt är det magiskt hur lätt det är att återgå till en känsla man hade för mer än 10 år sedan. Mycket pga musiken förstås.

Tankar från den 30+-iga upplevelsen:

• Jag hade inte glömt toalettscenen och kunde därför spana in lillasyster som såg den för första gången (hihi). Däremot hade jag förträngt scenen med lakanet men den kom tillbaka till mig i tid för att hinna gömma mig lite i min luvtröja. Huga, det är en rätt äcklig film! Men kul.
• Jag är glad att Ewan McGregor är nykter idag. Även om det sägs att han tappat en del av udden i sitt skådespel.
• Robert Carlyle har inte förändrats så väldigt mycket sen 1996. Det finns fortfarande en "Begbie" i hans skådespel.
• Jag har inte haft en tanke på att det var "Sick Boy" (Jonny Lee Miller) jag såg i senaste säsongen av Dexter som "Jordan Chase". Han har dessutom hunnit vara gift med Angelina Jolie...
  
• Jag har inte haft en tanke på att det är "Tommy" (Kevin McKidd) jag ser varje vecka som "Dr Owen Hunt" i Grey's Anatomy (eller "Lucius Vorenus" i Rome för dem som hellre ser det).
  

Men ni som räds att se om Trainspotting för att sabba ett minne av en bra film behöver nog inte göra det alltså. Den är fortfarande helt okej. Naturligtvis är det inte riktigt samma sak som för 10 år sen, men den håller för omtitt helt klart.

Tack själv Henrik Schyffert!

Har just sett Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal" på Svt. Insåg först efter en stund att det var direktsänt från Cirkus i Sthlm (jag missade första minuterna), det kändes som ett ovanligt fräscht grepp av Svt att visa det, dessutom live då.

Blandad allvar med högklassig humor, alldeles underbart bra, skulle jag vilja säga. Schyffert är en av mina favoritkomiker och han lär hålla länge än. Åtminstone bland oss som minns den "ironiska generationen" med Knesset, Hassan och Z-tv:s högtidsera. Lite avundas jag nog Schyffert och hans vänner för den roliga sena-tonår-till-tjugo-something-tid de måste ha haft. Min var betydligt kortare och kanske inte riktigt lika galen (jag har trots allt faktiskt sprungit på Schyffert mfl på blandade backstageområden under min korta bustid på 90-talet).

Igenkänningsfaktorn var hög. Detta trots att herr Schyffert är tio år äldre än jag. Men jag minns tv-programmen (inte just månd-lördagssagan faktiskt, men det övriga; att springa för att se introt till anslagstavlan tex), jag minns musiken och humorn och distansen till föräldragenerationen. Förvånande nog delar jag dessutom ett par andra, kanske mindre roliga erfarenheter med Schyffert.

Jag har också gått hos skum talpedagog för att bli av med konstig halvdialekt (i mitt fall skånsk). Men inte en full talpedagog utan en finsk... Jag har dessutom också varit sängvätare till 14-års ålder (big big secret!) och plågats med "Stopp och kiss"-maskinen from hell! En helt galen apparat som jag till sist fick sluta med; inte för att jag protesterade (vilket jag gjorde, vilt) utan för att pappa läst om ett annat barn som fått brännskador av den där strömförande kopparplattan man skulle ligga och kissa på(!). Och, plågsamt nog, har jag också gömt mig på en skoltoalett efter att ha outats av inte så snälla kompisar som "kisstjejen".

Det låter kanske inte så kul, men plötsligt blev det det. Jag skrattade formligen så att jag grät när Schyffert pratade om "Stopp och kiss"-apparaten och kände för första gången i mitt liv att jag kunde skratta åt eländet riktigt hjärtligt. Underbart! Kul, allvarlig och lite nostalgisk show som jag nog måste se reprisen av imorgon med om jag hinner. Tusen tack för det! Just what I needed!

Varför inte retroanvända bara det som var bra?

Idag har jag också haft en ganska aktiv dag får jag säga. Ganska snart efter att jag börjat visa livstecken fram på eftermiddagen sa Mattias att vi skulle fara och handla kläder åt mig. Sådär bara. Så det var att klä sig och fara iväg. Provade en hel del kläder, men la bara undan en tröja som jag tänkte Anna skulle få inspektera imorgon kanske. Mattias ledsnade lite till slut och föreslog att Anna kanske kunde ta vid och hjälpa mig med resten. Som en dålig uppgift man försöker delegera bort... =) Nej, jag är tacksam för att han orkade lägga de timmarna han gjorde på det eviga projektet "Sara-kläder". Men han tycktes lite bekymrad över att kvinnoklädesbeståndet mestadels bestod i 80-talskläder. Jag med, kan jag säga, speciellt efter att ha inspekterat ett antal bodys med knäppning i grenen. Försvann inte de för gott i början av 90-talet? Önsketänkande kanske... Huga.

Nej, nu är det jobb igen. Natt nummer två och sen ledig ett tag. Ska bli väldigt skönt.

Hur man gör en dålig idé till en ännu sämre idé...

Okej, en kort kommentar på eländet: Allvarligt, wet t-shirt tävling??? Är det -92 helt plötsligt? Det har väl i omgångar gått dåligt för Krogen Krogen i Umeå (kanske är det namnet...), och så vill man prova ett nytt grepp för att locka till sig folk. Och vad väljer man för "nytt" koncept? Wet t-shirt tävling. Vilka önskar man locka till sig av det? De som annars sitter hemma och dreglar framför datorn och skickar betal-sms till "snuska.nu" (eller var det var, såg reprisen av Insider förut..)?

Om det bästa man kan komma på är ett iq-befriat koncept från 90-talet, då kanske det är läge att betala någon annan för att komma med idéer på hur man lyfter en krog?