Framme! Det är ju faktiskt mycket smidigare att flyga till Bromma egentligen. Mindre flygplats med mindre stress, billigare flygbuss som dessutom bara tar en kvart till city.
Själva flygningen gick bra. Jag kan inte påstå att jag mår bra när jag flyger, men det går ju i vart fall. Ca 4 sekunder innan dess att planet lättar tänker jag alltid "nu vill jag gå av". Jag försökte fördjupa mig i min tidning, men vad jag läste, det minns jag knappt.
Däremot satt jag och förundrades över maten som serverades. Jag bad om vegetariskt och fick en låda med en dubbelmacka med nån röra i, juice, te och en påse med äppelbitar. Tjejen bredvid mig fick inga äpplen utan en chokladbit. Mmm, det ser man ju på min kroppshydda att vegetarian betyder renlevnadsmänniska... Humor. Men jag var mer än nöjd över mina äppelbitar, jag hade faktiskt inte velat byta. Intressant spaning bara. Det som kanske var än mer konstigt var att i min veg-macka så var ägg en av ingredienserna i röran. Så det gick ju bort för min del. Hur logiskt tänkt är det?
Det är spännande också med alla olika "riter" som olika flygbolag har för sig. På Malmö aviation gick flygvärdinnorna runt och delade ut varma blöta tygtrasor med plasttång till passagerarna.
Väl på Bromma så gjorde jag också en sociologisk spaning. Vi stod nästan alla från planet och trängdes på den lilla platsen där rullbandet med bagaget går runt. Och det gick runt. Och runt Med en enda väska som ingen ville kännas vid. Och det tog evigheter. Sen sa någon nåt om att det väl snart kommer ett par skidor som ska till Åre, men en anspegling på sällskapsresan, förmodar jag. Smått fnissande hördes. Sedan hände fortfarande ingenting. Då började någon spela musiken från Sällskapsresan, den som går när de är på Gran Canaria. Den tidigare nästan knäpptysta församlingen började skratta. Och plötsligt var stämningen en annan och man kunde krypa ur sin egen lilla sfär och prata med de som fanns bredvid. Fascinerande, det där.
Ja, så nu är jag i mitt andra hem Fiskis och sitter i ett eget tyst rum med Joakim i ett annat, blek och ämlig. Borde kanske ha bytt boende, men tiden fanns inte riktigt. Så nu är det som det är. Jag hoppas vid alla gudar att jag inte drabbas. Jag har verkligen vare sig råd eller tid att vara sjuk nu.
Själva flygningen gick bra. Jag kan inte påstå att jag mår bra när jag flyger, men det går ju i vart fall. Ca 4 sekunder innan dess att planet lättar tänker jag alltid "nu vill jag gå av". Jag försökte fördjupa mig i min tidning, men vad jag läste, det minns jag knappt.
Däremot satt jag och förundrades över maten som serverades. Jag bad om vegetariskt och fick en låda med en dubbelmacka med nån röra i, juice, te och en påse med äppelbitar. Tjejen bredvid mig fick inga äpplen utan en chokladbit. Mmm, det ser man ju på min kroppshydda att vegetarian betyder renlevnadsmänniska... Humor. Men jag var mer än nöjd över mina äppelbitar, jag hade faktiskt inte velat byta. Intressant spaning bara. Det som kanske var än mer konstigt var att i min veg-macka så var ägg en av ingredienserna i röran. Så det gick ju bort för min del. Hur logiskt tänkt är det?
Det är spännande också med alla olika "riter" som olika flygbolag har för sig. På Malmö aviation gick flygvärdinnorna runt och delade ut varma blöta tygtrasor med plasttång till passagerarna.
Väl på Bromma så gjorde jag också en sociologisk spaning. Vi stod nästan alla från planet och trängdes på den lilla platsen där rullbandet med bagaget går runt. Och det gick runt. Och runt Med en enda väska som ingen ville kännas vid. Och det tog evigheter. Sen sa någon nåt om att det väl snart kommer ett par skidor som ska till Åre, men en anspegling på sällskapsresan, förmodar jag. Smått fnissande hördes. Sedan hände fortfarande ingenting. Då började någon spela musiken från Sällskapsresan, den som går när de är på Gran Canaria. Den tidigare nästan knäpptysta församlingen började skratta. Och plötsligt var stämningen en annan och man kunde krypa ur sin egen lilla sfär och prata med de som fanns bredvid. Fascinerande, det där.
Ja, så nu är jag i mitt andra hem Fiskis och sitter i ett eget tyst rum med Joakim i ett annat, blek och ämlig. Borde kanske ha bytt boende, men tiden fanns inte riktigt. Så nu är det som det är. Jag hoppas vid alla gudar att jag inte drabbas. Jag har verkligen vare sig råd eller tid att vara sjuk nu.
2 kommentarer:
http://www.airline-towels.com/
Nu kan du köpa massa och ha hemma när det komer gäster!
Haha, just såna var det! De luktade citron alltså? Ja, nåt skumt var det.
Lovar att ge dig såna med min plasttång om du kommer norrut.. =)
Skicka en kommentar