Ja, som sagt har jag sett en massa filmer under helgen. Det har varit väldigt skönt. Finns det något bättre än att ligga i sängen eller i soffan och slappa framför en bra film? Inte. Den behöver nog inte ens vara jättebra, det är trivsamt ändå.
Så vad har jag sett? Delar upp det så att det inte blir så långt inlägg.
I fredags natt då jag inte kunde sova såg jag Juno, en film jag varit nyfiken på länge. Och den var inte som jag tänkt mig. Den var väldigt icke-normerande vilket jag gillade mycket. Karaktärerna är inte heller dussinfigurer utan sticker ut lite från mängden. Juno (spelad av Ellen Page) är ingen sockersöt välstylad liten tjej utan en tuff brud med egen vilja. Och styvmodern är ingen elak sådan utan en kool kvinna som stack ut i mängden. Lite revansch för alla "elaka styvmödrar" kanske.
Det som slog mig mest med filmen var nog skillnaden i synsättet på tonårsgraviditeter och kanske tom graviditeter i allmänhet. I USA tycks det vara betydligt vanligare att man adopterar bort sitt barn än i Sverige, och det är på riktigt ett alternativ. Så tror jag inte riktigt att det är här. I Sverige tror och hoppas jag också att killen får vara mer med i processen än han var i filmen.
Filmen är nästan fri från värderingar i vilket val man ska göra vid en oplanerad graviditet och fokuserar egentligen på andra saker, som bilden av det lyckliga livet. Se den! 8,5 av 10.
Så vad har jag sett? Delar upp det så att det inte blir så långt inlägg.
I fredags natt då jag inte kunde sova såg jag Juno, en film jag varit nyfiken på länge. Och den var inte som jag tänkt mig. Den var väldigt icke-normerande vilket jag gillade mycket. Karaktärerna är inte heller dussinfigurer utan sticker ut lite från mängden. Juno (spelad av Ellen Page) är ingen sockersöt välstylad liten tjej utan en tuff brud med egen vilja. Och styvmodern är ingen elak sådan utan en kool kvinna som stack ut i mängden. Lite revansch för alla "elaka styvmödrar" kanske.
Det som slog mig mest med filmen var nog skillnaden i synsättet på tonårsgraviditeter och kanske tom graviditeter i allmänhet. I USA tycks det vara betydligt vanligare att man adopterar bort sitt barn än i Sverige, och det är på riktigt ett alternativ. Så tror jag inte riktigt att det är här. I Sverige tror och hoppas jag också att killen får vara mer med i processen än han var i filmen.
Filmen är nästan fri från värderingar i vilket val man ska göra vid en oplanerad graviditet och fokuserar egentligen på andra saker, som bilden av det lyckliga livet. Se den! 8,5 av 10.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar