Flyg vs bil

Just som jag tittat på en sovande M i passargerarsätet och tänkt att jag också var rätt trött mötte jag en singelolycka på E4:an ikväll på väg hem. Ena framdäcket och små bildelar låg över hela vägen. Det såg nyhänt ut men en annan bil hade stannat och alla såg hela ut så jag gasade upp igen och for hemåt. Betydligt mer vaken. Läste sen att det gått bra personmässigt, bra det. 

Det är väl egentligen sånt där jag borde vara rädd för istället för flygresor. Nu har jag ju varit (och är delvis, jag åker inte med vem som helst) extremt rädd för att åka bil också och det gjorde ju ingen lyckligare, men det känns ju mer rimligt.

Min nästan lika flygrädda kollega åkte till London idag och jag var både avis och glad att det inte var jag samtidigt. Men jag hoppas det gick bra för henne. London är för övrigt en stad jag också vill resa till nån gång. Perfekt då att det ligger inom 4-timmarsradien flygmässigt sett...

Happy blog

Alltså vädret just nu... Det får ganska underkänt faktiskt. Visst är det perfekt hänga-i-soffan-väder, men när man inte ska hänga i soffan är det mest bara besvärligt. Vi kom just hem till landet från en tur in till stan och jag skulle dra ut soptunnan till vägen inför nattens sophämtning. Jag skojar inte när jag påstår att det regnade horisontellt. Som en kall piska i ansiktet.

På vägen hem for vi också förbi gårdagens olycksplats där en man i vår ålder dog efter att en lastbil kommit över på fel sida och frontat in i hans personbil. Det låg fortfarande bildelar i diket och de höll som bäst på att bärga lastbilen. Riktigt otäckt. M passerade själv platsen bara 1,5 timme efter själva olyckan när han for hem från jobbet igår och jag får kryp i hela kroppen när jag tänker på det. Tänk om han packat ihop och farit hemåt bara lite tidigare? Nä usch.

Jag tycker verkligen inte att min rädsla för trafik är så märklig egentligen. Självgående bilar och snabbtåg måste vara framtiden.

Japanskt blev franskt

M lämnade in finbilen på lackförsegling idag varpå vi fick ta min gamla fransyska istället. Och oj vilken skillnad det var, vad snabbt jag vant mig vid att åka i en bil som det inte känns så mycket att man åker i! Min bilrädsla steg åter några steg. Frågan är hur det blir imorgon bitti då det eventuellt kommer vara halka och då jag inte hunnit byta däcken på den franska än... Det lär bli nojigt värre. Som tur är konstaterade vi att ingen av oss har några tider att passa egentligen på morgonen så vi kan ta det lugnt och till och med åka lite senare om det verkar vara dåligt väglag.

Prövotiden är slut!

Åh, idag gick prövotiden ut för mitt körkort! Nu kan jag köra hur fort och dumt jag vill!! Eller hur det nu va...

Helt otroligt att det gått 2 år. Känns som nyss. Å andra sidan har jag kört nästan skamligt mycket bil de här åren. Jag är i vart fall Mattias evigt tacksam för att han hjälpte mig med körkortet. Tack vare honom slapp jag lektioner och fick ett ganska billigt körkort. Och så övervann jag min bilrädsla. Det har betytt mycket för självförtroendet och självständigheten. Gott.

Nej, nu jobba.