Körkortsbilder som historiskt dokument...

Dag, nånting, på semestern och solen tittade åter förbi efter ett par dagar av hällregn. Jag spenderade större delen av dagen med Lil'sis på stan vilket var väldigt trevligt. Lite egentid med världens bästa syrra är inte så dumt. Vi lunchade, gick på stan, fikade och fixade till mitt körkort som behövde förnyas. På tisdag är det alltså 10 år sedan jag klarade uppkörningen. Häftigt, känns faktiskt lite som igår. Att gå från att vara skräckslagen för bilåkning till att själv ha kotrollen och körkortet i fickan var en häftig känsla. Så idag har jag förnyat och fått byta min "unga Sara-bild" till en bild där jag ser ut som en galen, utarbetad medelålders kvinna med fläcktyfus. Heja de svartvita bilderna på förarkontoren... Jag kanske får övergå till att använda jobbet id-kort istället och bara visa upp körkortet för de få utvalda (nja) poliser som behagar stanna mig.

Jag kom för övrigt hem med ett par blåjeans idag! Också en bedrift efter raden av svarta Dr Denim-jeans (som inte håller så väldigt många månader men är billiga men som alltså inte är särskilt billiga på sikt). Vi får väl se hur det känns. Den här kroppen och jag är mindre överens än någonsin så en svart sopsäck är det som på riktigt känts mest lockande det senaste halvåret åtminstone.

Inte riktigt halva semestern har gått och samtidigt som det känns som att jag haft världens längsta långhelg så drömmer jag fortfarande stressdrömmar om jobbet. Så det kanske inte är så dumt att det är 2,5 vecka kvar att avvänja sig på.

Premiär som handledare

Höll på att glömma; jag premiärhandledde (yeah it's a word) övningskörande Bea till Ica Bygdeå också (ca 1,5 mil skogsväg bort)! Och vi överlevde båda två! Inga hysteriska utbrott hos handledaren och eleven skötte sig väldigt bra. Lite impad av oss båda (men mest av kontrollfreaket till handledare).

'Warp speed ahead, Mr Spock!'

Säg den ro som varar för evigt. M och syrran kom tillbaka från sin övning och tyckte att jag skulle sitta i baksätet när de for till Bygdeå och köpte glass. Men det gick över förväntan, jag måste säga att lillsyrran var riktigt duktig på att köra, även om det var hennes första gång. Hon har såklart en del med sig från att ha tagit eu-moppekort och kört en sån tidigare men jag får säga att jag är imponerad!

M tyckte att det var en bra övning för mig också, och det tror jag han hade rätt i. Fy tusan för att lämna iväg kontrollen. Lär ta en stund till innan jag törs sitta fram i passagerarsätet. Men det blir blir nog bra det här på sikt...

Kontrollfreakar

Kollar veckans kalender och inser att jag planerat helt knas. I stort sett allt som har en tid inbokad ligger på tisdag. Med idel krockar som följd. Det funkar ju inte. Gillar inte att krångla men nu måste jag det.

Den stora viktiga, och av vissa grymt efterlängtade, grejen på tisdag är att M & jag ska gå handledarutbildning på en körskola i stan så att vi blir eminenta handledare åt B när hon nu ska ta körkort. Jag vet inte varför jag gör det egentligen för jag vill inte. Eller det vill jag kanske, men bara tanken på att sitta i passagerarsätet bredvid en person utan körkort får det att gå säkringar i kontoret hos mig. Jag åker ju bara med ytterst få (typ M och lillebror) utvalda personer med körkort som det är (såvida jag inte drogat mig först). Tilliten till att lämna kontrollen till någon annan i såna lägen är absolut noll hos mig, och jag vet att det är en dålig egenskap. Men jag kan inte hjälpa det.

Och egentligen borde det räcka med M, han är en bra förare och lärare. Han fick mig först att alls åka bil igen och sen lärde han mig köra själv, hela vägen till klarad uppkörning. Nu gick jag aldrig på körskola så jag kan inte jämföra, men har svårt att se en bättre handledare än han. Jag tror att hans propsande i den här frågan syftar till att ta mig ett steg till framåt. Tveksamt om han lyckas dock. Huga.

Nu kan vi ta släkten på bussresa!

Fick just veta att båda mina bröder klarade uppkörningen idag och numera kan stoltsera med varsitt bussförarkort! Jag är inte så förvånad men väldigt stolt! Stort grattis tokbröder!

Fler goda nyheter!

Och båda småbröderna klarade uppskrivningen av busskörkortet idag! Kan man vara stoltare? Stort grattis puckisar!

Prövotiden är slut!

Åh, idag gick prövotiden ut för mitt körkort! Nu kan jag köra hur fort och dumt jag vill!! Eller hur det nu va...

Helt otroligt att det gått 2 år. Känns som nyss. Å andra sidan har jag kört nästan skamligt mycket bil de här åren. Jag är i vart fall Mattias evigt tacksam för att han hjälpte mig med körkortet. Tack vare honom slapp jag lektioner och fick ett ganska billigt körkort. Och så övervann jag min bilrädsla. Det har betytt mycket för självförtroendet och självständigheten. Gott.

Nej, nu jobba.