Kurs och bio

Ingen M och Smilla här när jag kom hem och inte är de på väg heller. Planerna blev ändrade då M inte lyckades få nån bekräftelse på sin semesteransökan. Jättetrist, men de kommer imorgon kväll istället.

Idag har jag spenderat hela dagen på en arbetsmiljöutbildning som jag kanske hade förväntningen skulle vara lite trist och väldigt upprepande. Men så blev det faktiskt inte. Det blev en riktigt givande dag med många tankar noterade, en del dåligt samvete förstås för allt jag vill göra/förebygga men inte riktigt hinner, och en hel del ny kunskap. Så jag är nöjd. Det var första dagen av tre men de andra två kommer lite utspritt de kommande två månaderna.

Ja, och sen fackligt medlemsmöte där funderingar om att engagera sig lite mer väcktes igen. Vi får väl se. Efter mötet bjöds vi på bio (och godis) som var helt okej. Första gången jag såg film på Folkets bio i kulturhuset Väven, så det var lite speciellt ändå. Kanske inte den bästa filmen för någon som har en långsamt stegrande åldersnoja inför det kommande året kanske, men den var ganska kul och framför allt lättsam, vilket passade mitt stämningsläge. Filmen var Aurore (2017) eller 50 Vårar på svenska; en fransk film om en 50-something kvinna, frånskild med snart vuxna barn, med ett oinspirerande arbete och nån form av inneboende rastlöshet. Ganska enkel film som inte for ut något särskilt åt något håll, men det måste ju inte alltid vara så heller. Men den var inte särskilt smickrande för franska män...

Imorgon är det fredag, veckan har bara rusat fram. Snart en vecka utan min fina fina Rosa.

The Big Sick (2017)

Jag tänkte fortsätta ha min blogg i nån slags innehållslig röra och tipsa om en film jag såg på förhandsvisning på bio i måndags; The Big Sick (2017).

Manus är skrivet av Emily Gordon och Kumail Nanjiani och filmens handling är löst baserad på hur de två träffades. Nanjiani spelar sig själv medan Gordons roll spelas (med den äran) av Zoe Kazan. De är lika omaka som maka på nåt vis, och jag gillar det.

Jag tror, men kan ha fel, att det var ganska länge sedan jag såg en nygjord romcom som faktiskt var både rolig, lite sorglig och romantisk med precis lagom balans mellan de tre. Men den här passade väl in i formen. Jag skrattade gott flera gånger (dvs den klarade av Kermode/Mayos The Six Laugh Test ganska fort), mer än vad jag förväntat och jag kände mig på riktigt underhållen när jag reste mig från biostolen.

Jag hade bara hört filmen nämnas på ovan nämnda filmpod så mina förväntningar var inte så höga. Som vanligt det bästa utgångsläget. Jag hade antagligen klippt den aningen mer (det blev lite rundgång mot slutet) och jobbat lite extra på att få bort det ibland malplacerade småleendet som Nanjiani lite för ofta bjöd på. Holly Hunter gör filmens kanske bästa prestation som Emilys mamma och har förvånansvärt bra kemi med Ray Romano som spelar hennes make. Adeel Akhtar gör en riktigt bra insats i den lilla och tystlåtna rollen som Kumails bror och Zoe Kazan är en perfekt känslomässig bergochdalbana.

Så jag tänker inte berätta så mycket om handlingen nu, tror jag. Och skippa trailern, det här är en film du mycket väl kan gå och se utan att ha så mycket koll på. Tro mig. Betyg 4-/5

Födelsedagshelg

I helgen, igår närmare bestämt, var det min fina bästmans födelsedag. Han är inte så mycket för att fira men jag gillar att fira så han hade inte så mycket val annat än att komma hem och vara med på lite enkelt fikafirande. Jag höll inbjudningslistan kort; bara svärföräldrarna och Lil'sis med Joel var tilltänkta. Jag hade kunnat bjuda in lite vänner med, men det kändes av någon anledning lite omständigt.

Obligatoriska födelsedagsfrukostbrickan :)

Jag älskar att baka, men jag är egentligen inte höjdare på det. Och jag skulle nog behöva öva lite på nya grejer, men när ska jag hinna eller ha anledning att göra det? Jag vill ju inte ha en massa fikabröd hemma heller...

Kort sagt; min del av fikat blev ingen höjdare. Bla blev den tänkta marängtoppen på tårtan inte alls (men tre försök hamnade i soporna), men de väluppfostrade gästerna uttryckte nöjdhet ändå. Joel räddade fikat lite genom sin raw-kladdkaka på dadlar, frön och nötter toppad med ganasche och färska blåbär. Den var fantastiskt god och gick hem hos alla.

Kvällen spenderades på bio. Vi såg Wonder Woman (2017), en kanske inte fantastisk film men absolut riktigt bra. Några lite småfåniga partier, men det hör till i superhjältefilmer. M sa i efterhand att han tyckte lite synd om henne som var tvungen att springa runt och rädda världen i högklackat, och jag kunde väl bara hålla med. Men välspelad, snygg och spännande.

Och idag åt vi lunch med svärföräldrarna och sen for vi och handlade lite nya kläder till M för presentkortet han fick av mig i present. Det blev bra; ett par nya skjortor och en t-shirt. Han har ju samma "bekymmer" som jag nu när han tappat i vikt, att kläderna inte riktigt passar. Jag köpte också en jättesöt klänning på Indiska som jag inte riktigt kunde knäppa helt. En klänning att komma i, med andra ord. Kanske dumt, men jag valde att göra så istället för att gå upp en storlek då den kändes som att den kan komma bli stor ganska snart.

Så allt som allt tror jag det blev bra. Jag fick ett "Hemma nu, tack för en fin födelsedag!"-meddelande ikväll efter att han farit hem med tåget igen. Lågmäld helg, om än fullplanerad med lite för lite vila, men bra.