Migrän och magnesiumbrist?

Jag minns inte om jag skrev om det men jag trillade på en artikel om en tysk studie kring migrän för ett par månader sedan. Forskarna hade hittat en eventuell koppling mellan migrän (eller vissa typer av migrän) och magnesiumbrist. Av de som studerades (minns inte hur många men åtminstone fler än ett tiotal, vilket det typ är i kvällspressforskning man kan hitta ibland) så hade ungefär hälften en ganska kraftig magnesiumbrist, vilket man började behandla med kosttillskott.

Eftersom resultatet beskrevs som väldigt lyckat så tänkte jag att jag ville testa. Sedan jag uteslöt (i princip i vart fall) hårdost från min kost hade antalet migränattacker minskat ganska kraftigt redan. Kvar var mest de stressutlösta samt de hormonrelaterade attackerna. Illa nog dock då jag ofta blir halvt oförmögen i flera dagar efter att ett anfall klingat av efter medicinen.

I forskningen användes ganska höga doser magnesium (runt 400 mg/dag) men jag nöjde mig med att försöka hitta en variant som i princip täcker dagsbehovet, eller just under, på 250 mg. Nu har jag tagit dem i drygt 2 månader och jag vet på riktigt inte om det är placebo eller faktiskt effekt men faktum är att jag märker skillnad. Två hormoncyklar har gått men jag har inte haft mer än lite svag antydan till migränkänning en av gångerna. Utöver det en mindre attack (utan aura och utan jag-tror-jag-skjuter-mig-känsla) som gissningsvis var stressutlöst. Och vanlig spänningshuvudvärk ett par gånger förstås.

Som sagt; ingen säker aning om vad som är vad men något tycks i vart fall ha effekt. Jag frågade distriktssköterskan, just när jag var på gång att börja, om det var nåt hon kände till och hon sa att hon hört om en koppling mellan migrän och magnesiumbrist men att det hursomhelst inte fanns någon som helst fara i att testa iallafall.

Så om någon liksom jag sitter efter en tortyrliknande migränattack och i halvpanik googlar efter något att förhindra migränattacker med så kan jag definitivt rekommendera dig att testa magnesiumtillskott. Och nej, jag är inte sponsrad av något särskilt märke, men det är burken på bilden som jag i vart fall använt. Andra märken funkar säkert minst lika bra...

Söndag kväll kom snabbt

Med tanke på att det fortfarande susar och känns tungt i huvudet så skulle jag kanske ha tagit det ännu lugnare än vad jag gjort i helgen, men nu blev det inte så. Jag övervägde länge ikväll om det var läge att ställa mig på gåbandet eller inte men till sist gjorde jag det ändå. Det kändes inte helt bra i huvudet men då det inte ökade så fortsatte jag ändå, fast långsammare än vanligt, och gick i vart fall en dryg halvtimme.

Igår körde jag tillbaka min fredagschaufför, Lil'sis, till stan. Jag hade en tid för ögonbrynen som jag inte kunde avboka så jag passade på då det var tid för den. Lil'sis tog möjligheten att boka in sig direkt efter så hon också blev fin. Sen for vi förbi ikea och köpte några nya matlådor (de har en tendens att försvinna) och klädrollers nu i värsta pälstapparsäsongen. Jag for sen hem för att vila och tanken var att jag skulle åka tillbaka in för att hänga med syrran och Joel till melodifestivalen, men jag orkade helt enkelt inte så jag tittade nerbäddad i soffan istället, med både dem och M via chatt istället.

Idag hade jag stämt träff med en gammal vän som varit på besök i Umeå och vi hann precis med en snabb lunch mellan hennes årsmöte och det årsmöte som jag hade hemma i byn sen på eftermiddagen. Det blev kort men trevligt, alltid kul att ses!

Och ja sen årsmöte med bygdegårsföreningen då. Inga större händelser egentligen men det ser bra ut för den kommande turismsäsongen. Jag lämnade före fikat och gick hem och vilade igen. Trots att jag hunnit med ganska mycket i helgen så känns det som att jag vilat bort halva helgen. Jag skulle egentligen ha dammsugit och städat lite men det har orken inte funnits till. Lite snabbstäd i köket och tillverkning av ett gäng matlådor är i stort sett det nyttiga jag hunnit med hemma. Jag får försöka hinna det en kväll i veckan.

Imorgon är det jobb igen. Jag hoppas att jag ska känna mig piggare i huvudet då. Och att det kan bli en förhållandevis lugn vecka, det vore inte så dumt.

Kunde det inte varit choklad istället?

När jag hade min mastodontepisod med migrän i december så sa läkaren att jag skulle vara uppmärksam på vad jag ätit när framtida episoder skulle dyka upp. Men så har jag varit migränfri ända sedan dess, tack och lov. Jag minns inte allt hon sa som kunde trigga migrän men choklad och ost var två av sakerna i vart fall.

Igår åt jag ost på macka till frukostfika på jobbet och innan jag hade rest mig upp från bordet så drabbades jag av aura, dvs fläckvis synbortfall. Jag ville helst bara ignorera det (totalt fel dag) men eftersom jag hade en välplanerad dag så tog jag ändå migränmedicin så snart jag kunde. Migränen kom ändå, inte outhärdlig dock, men tillräckligt för att jag skulle skynda färdigt det mest akuta och bege mig till Lil'sis och ockupera deras soffa i ett par timmar.

Hursom så anar jag att det var osten på smörgåsen som kanske hade nåt med det hela att göra ändå. Jag tänkte efter och jag har nog inte ätit kall hårdost på macka på väldigt länge; jag har ju hållit mig ifrån bröd ett tag och då jag ätit det har det varit med keso. Jag har ätit ost, men då varm i mat eller så.

Så ja, jäkla skit, ska det vara så? Det som är än värre är att jag också åt en bit brieost, men i dagsläget väljer jag att tolka det som att det var hårdosten som gjorde det. Det är ändå ett bättre alternativ.

Bang, bang

Jag har på riktigt försökt vara duktig hela dagen och ta det lugnt och vila. Bara jobbat lite på förmiddagen och pysslat ytterst lite på eftermiddagen. Trots det dök det upp en släng av dunkande huvud vid femtiden. Inte av samma dignitet som tidigare dagar men tröttsamt värre.  Efter en hög tabletter, en timmes vila och lite mat blev det dock mycket bättre.

I helgen ska vi fira Lil'sis födelsedag så jag skulle verkligen vilja vara pigg då. Men jag gissar att merparten av den här helgen kommer att bli tråklugn och vilsam...

Mästerkatten Rosa verkar dock må bättre. Det har gått lite långsamt men hon känns nu mycket piggare och ganska mycket sig själv faktiskt. Hon luktar fortfarande lite men det har inte blivit värre och hennes sneda look på munnen lär bli så nu, fick jag förklarat av veterinären, eftersom de utöver tänder också tog bort bitar av käkbenet. Så nu har hon lite Clint Eastwood-look, min lilla cowboykatt. Jag känner mig dock lättad att det känns så pass mycket bättre nu, den där oron bättrade antagligen inte på min motståndskraft mot migrän...

Nackdelen med att vara hemma i sin ensamhet hela dagen är att jag helt missat att det faktiskt är fredag idag. Det har känts mer som söndag eller onsdag, av någon anledning. Men, nu är det snart helg. Sista helgen före julledigheten, I like the sound of that.

Någon/-t har försökt trycka sig ut genom skallbenet i ett par dagar nu....

Tre dagar av migrän som gjort slut på mitt förråd av migränmedicin och därtill min ork och tålamod gav mig via ett smått desperat samtal till 1177 till sist en akuttid hos en läkare med lila hår som gav mig vassa blickar och många förmaningar. Att vila ett par timmar tills migränen är "ok" och sen återgå till jobbet är visst inte ok. Ännu mindre att göra om proceduren tre dagar i rad. Det var tydligen grundorsaken till att det aldrig gav med sig. Trots att jag somnade kl 20 igår och sov 10,5 timmar på raken så hade jag ett ömt huvud då jag steg upp. "Det går bra så länge jag inte rör på det för mycket", var ett mycket dåligt argument, enligt den lila läkaren (som fick mig att tänka på Red i OITNB, speciellt eftersom jag mestadels kisade med ena ögat och hon blev lite suddig). Tre till fem dygn, tyckte hon var rimligt att vila efter migrän, och jag tror att hon förstod av min blick att det inte mottogs som rimligt. 

Hon pratade sjukskrivning men jag lovade att ta det lugnt fram till måndag och lovade vidare att jag tagit ledigt över jul och nyår och då inte "planera ihjäl mig", som hon sa, utan bara vara ledig. Jag fick en del tips, ett recept, en turordningslista på hur jag ska ta en väldig massa olika mediciner i vilken följd och mängd när synrubbningarna och sen migränanfallen kommer, samt uppmaningen att lära mig dricka kaffe, eftersom det tydligen är ett gammal beprövat knep mot migrän... Nja, där går väl ändå gränsen, hua så hemskt.

Mitt hjärta verkade vara i ordning, inga tecken på stroke (!), hjärtklappningen är ofarlig, och så åter en massa förmaningar.  "Jag tror inte jag är den enda som pratat med dig om att bränna ljuset i båda ändar."

En bra läkare, får jag väl säga, rak, tydlig och hjälpsam. Men som också förstod vad jag var för person och som resonerade lite därefter. Och hennes predikan stämmer ganska bra in på mina egna nyliga funderingar om att jag nästa år måste bli lite snällare mot mig själv, åtminstone försöka dra ner lite på tempot minska kraven lite. Jag tror att det är möjligt. Mycket sitter i mig själv så jag får väl börja där. Kanske återuppta meditation som jag mått bra av tidigare och känna efter lite mer.

Imorgon ska jag bara göra det nödvändigaste arbetet hemifrån och ta ledigt resten. Hänga med svansarna, klä granen som Lil'sis och Joel så snällt tog hem åt mig igår och i övrigt bara vila vila vila. Jag känner ju att jag behöver det. Det susar än i huvudet och hastiga rörelser gör ont. Och jag är oändligt trött. "Vila är det enda", so be it.

Äntligen fredag!

Att jobba med migrän är inget jag rekommenderar. Men så blev det idag. Jag hade hemsk huvudvärk och mådde illa men eftersom jag redan skjutit på ett möte med en medarbetare så ville jag inte behöva göra det igen. Och det funkade, även om det tog lite extra kraft just idag. Men migränmedicinen hjälpte ingenting den här gången. Den som funkade så bra sist. 

På eftermiddagen hade jag inga möten inplanerade och när jag insåg att jag satt och tittade på skärmen med ett öga stängt så fattade till och med jag hur tokigt det var att jag inte bara for hem. Väl hemma (efter en jobbig bilfärd i hällregn med migrän) dök jag ner i sängen och sov i drygt två timmar.

Sen har det känts betydligt bättre iallafall. Jag har fixat middag (på blandade rester) till mig och kokat fisk åt svansarna. Lite tung i huvudet är jag men illamåendet är borta och jag känner mig mer trött än något annat. Jag ska väl inte sitta här och hänga så väldigt länge till. Har chattat ett tag med M som snart är på väg hem från sin utbildning i Stockholm. Han bokade ett väldigt sent tåg av nån anledning så han har haft en massa dötid fram tills nu i stort sett. Jag vet inte hur han tänkte där riktigt, men hem kommer han ju nån gång i vart fall. Och hit upp imorgon.

Det ska regna hela helgen vilket på ett sätt känns ganska skönt. Då får man vara inne och måste inte göra så väldigt mycket. Den här veckan har förvisso varit något mindre pressande och stressig än förra, men stressigt nog ändå. Hela kontoret är uppstressat och hela chefsgruppen ser som hålögda ut. Det har varit mycket som hängt i luften ända till slutet, jag är fortfarande inte helt klar med min sommar, men i stort sett. Mycket är väl bra med att ikea och Avion öppnat i Umeå, men det har inte varit så bra för vårt vikarieunderlag... Men allt löser sig och jag tycker allt att jag har hittat fina vikarier även i år. De har bara varit lite svårare att vaska fram.

Nu blir det strax sängen och nån komediserie att vila ögonen på. Jag är generellt sett lite dålig på att sova gott när nån i familjen är ute och far (förra helgen var det Lil'sis jag oroade mig för tex) men jag hoppas att John Blund förärar mig med lite sömnsand (eller vad det nu var han hade) ändå. Det känns som att jag skulle behöva sova ett dygn i sträck ungefär. Godnatt!

Mitt-i-veckan-gnäll

Migränattack igår och nerv i kläm idag; det känns som att kroppen är lite bråkigt (gammal) just nu. Men, peppar peppar, så har jag inte drabbats av den envisa förkylning som golvat både kollegor och medarbetare den senaste veckan. Låt oss hoppas att det förblir så.

Migränen igår kom dock som en räkning i brevlådan. På väg till jobbet märkte jag snart hur synfältet på högra sidan blev lite inskränkt plötsligt. Nu har jag lärt mig att det är det som händer just innan ett kraftigt anfall kommer, men obehagligt är det allt. Och jag som av återkommande huvudvärkande anledningar alltid har tabletter med mig hade inte en enda i väskan. Jag sonderade terrängen hos kollegorna och hittade en treo och alvedon, inget av det biter förstås. Och värken och illamåendet kom starkare och starkare så jag var inte säker på att jag skulle ta mig hem. Då hittade jag migräntabletterna som jag tipsades att testa av akuten förra året men som jag aldrig vågat mig på pga biverkningar som låter obehagliga. Det fanns inget att förlora.

Och de hävde attacken faktiskt. Värken gick tillbaka men det var som att den satt inkapslad innanför skallbenet på nåt vis. Som att jag kände den lurpassa, men utan att handikappa mig som migrän. Böjde jag fram huvudet var det som att kapseln for framåt och började värka, samma om jag rörde för snabbt på huvudet åt något håll. Lite samma känsla som jag inbillar mig att hjärnskakning skulle kunna kännas som. Känsligt, liksom. Och så fortsatte det hela dagen och kvällen men i morse var det helt borta.

Men nu har jag alltså en nerv i kläm (tror jag) vid höger skulderblad. Det är en behaglig smärta (lite som träningsvärk typ*) vid några centimeters rörelse med axeln/armen, men rör jag mer börjar fingrarna skaka och det känns som att nån stuckit en kniv i ryggen på mig. Mysigt värre. Jag funderar på att lägga mig i badet och hoppas på lite bättring av värmen.

*Jag kanske är ensam om att hatälska den typen av smärta?