Och boken, Twilight, sen då! Nu förstår jag plötsligt på ett helt annat vis varför bokläsarna är så oerhört maniska i sitt beundrarskap. Boken är verkligen fantastiskt bra skriven. Jag blev väldigt förvånad. Jag har kommit ungefär halvvägs och egentligen ville jag inte alls gå av bussen när vi var framme i Stockholm utan fortsätta lyssna. Och det då trots att jag sett filmen och antagligen vet ungefär vad som händer.
Igår kväll, i det till synes evigt regnande Stockholm, ägnade vi (miss J & jag) oss åt att se filmen dessutom. Mest för att J inte sett den än men kanske även lite för att jag var så sugen på att jämföra.
Och filmen som jag tidigare tyckt varit ok, eller iaf nästan ok, var oerhört dålig. Den följer boken betydligt sämre än vad jag hade trott, detaljer som jag upplevde som ganska avgörande i boken är borta och karaktärerna är så oerhört mycket plattare. Dialogen, dynamiken och det spännande maktförhållandet mellan Edward och Bella är också oerhört platt i filmen.
Bella är tråkig i filmen, i boken stör jag mig något grymt på henne (fast med något slags hjärta för henne, trots allt) och medan filmens Edward är ganska oattraktiv och har intetsägande ögon och mest ser arg ut hela tiden så är bokens Edward magiskt tilltalande och har ett kroppspråk som går från ena ytterligheten till den andra. Han tilltalar mig på ett sätt som jag inte alls egentligen gillar, utan snarare blir ganska provocerad av, och det gör det hela så oerhört bra.
Damn, jag känner mig som en fjortis plötsligt, haha.
1 kommentar:
visst är det lite läskigt att flera miljoner fjortisar faktiskt kan ha rätt.
tror att jag ska ta och leta reda på den och se med mina egna öron what all the fuss is about.
Skicka en kommentar