OMG, värsta natten på länge! Det började med att låset till omklädningsrummet hade gått sönder varpå jag inte kom åt mina kläder och skor. Och i dessa sommartider är utbudet av vikariekläder oerhört snålt. Hittade till slut lite urtvättade, färggranna kläder och ett par för stora crocs som någon lämnat i ett förråd. Grejt.
Sen började det larma (rörelselarm) en massa redan under rapporten. Jag behövde hjälp från arbetskollegan M på avdelningen bredvid typ på en gång men hon hade sitt eget tumult så jag fick istället försöka hjälpa till där och lugna. Sen ett fall hos mig (med god utgång) som jag hann skriva in halvvägs i journalen när M ringer efter mig och har ett fall hos sig (också utan skador). Då var klockan kvart över tio och det hade typ larmat konstant. Strax därpå insåg vi att en boende lyckats fastna i sänggrinden på nåt magiskt sätt och satt fastkilad ordentligt. Precis när vi skulle börja lirka bort personen utan att göra illa så gick brandlarmet!
Brandlarmet innebär att tjuter nåt överjävligt, alla dörrar går igen och att strömmen går. All personal ska ner till brandtavlan eftersom vi märkligt nog inte har automatlarm. Där hittar vi var det sägs brinna men väl där ser det ut som vanligt. Möjligt att ett torkskåp gått varmt men det borde inte lösa ut brandlarmet. Då inser vi att vi saknar två personal och tänker att det kanske är där det brinner? Men väl där så visar det sig bara att brandrutinerna inte riktigt gått fram till alla vikarier. Jäkla tur att det inte brann på riktigt.
Sen fortsatte natten med spring, larm, bråk och stök. Jag vet inte var det var, värmen kanske? Det ösregnade ute men var ändå varmt och syrefattigt inne och de boende ville inte alls sova. M och jag var så trötta att vi typ asgarvade åt ett par tofflor vid ett tillfälle. Helt hysteriskt. Men jag är så tacksam för att hon var där och att vi kunde hjälpas åt. Såna här nätter behöver man trygga, självgående medarbetare vid sin sida.
Det känns som att jag fått motion nog för hela veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar