Miss J aka Joakim är i stan för ett dygn och förärade mig med en alldeles egen eftermiddag med lunch, fika och promenader längs med älvstranden. Oerhört trevligt. Det här med trygga vänner att luta sig emot och flippa lite inför är verkligen obetalbart när man själv är lite och slirar halvvägs utanför banan.
Redan imorse tänkte jag av nån anledning att även om jag har en tendens att känna ensamhetskänslan komma smygande ibland faktiskt nog är ganska lyckligt lottad som har personer omkring mig som anstränger sig när det behövs. Nånting bra måste jag ha gjort. Gott så.
Nu blev mitt slirande för dagen ändå rätt lindrigt (eller nåt) med tanke på att han (igen) är inne i en sluta-snusa-era. Så det kanske är tur att han också har trygga och bra vänner att luta sig emot som står ut med skumma abstinensbeteenden... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar