Just uppkommen ur det sköna badet i det nystädade badrummet, halvt skyndande ut i det nystädade köket för att baka ut bröddegen som stod på jäsning kom jag att tänka på att det kanske inte bara är semestern som gjort mig så rastlös och 'to-do:ig'. Det kanske är såhär jag är när jag har normal dygnsrytm?
Som nattarbetare är man (och det är ingen generalisering, jag känner ingen som inte säger samma sak, åtminstone efter +3 år av vaken nattjänst) ständigt i nån form av mentalt zombie-läge. Har ingen lust eller ork att göra något, ingen större social (face-to-face iaf) längtan och knappt ork att gå ut. Man är blek och glåmig och ämnesomsättningen är åt fanders. Det blir något bättre om man börjar motionera men då ska man ju orka sig iväg på det först. Oavsett är man trött, trött, trött.
Under semestern har jag det här året gjort det som en grej att ha semester från just den dygnsrytmen. Inte så att jag har lagt mig klockan tio, men inte sällan tolv och bara ett par gånger efter två. Kanske är det en del av svaret till min hysteri? Det sista dagjobbet jag hade var det på studentkåren i Örebro, där jag minns att jag blev ålagd att ta ledigt en vecka då jag med råge överskridit max antal övertidstimmar.
Säger bara; no shit, Sherlock?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar