Lemuel Gulliver (Jack Black) jobbar i postrummet på en resetidning. Han suktar sedan flera år efter en av dess reportrar, Darcy (Amanda Peet). Via ett sedvanligt missförstånd får plötsligt Gulliver möjligheten att bli reporter och visa sig värdig Darcy; han skickas iväg för att göra ett reportage om Bermudatriangeln. Väl på en båt hamnar han plötsligt i ett väldigt oväder där båten förliser. När han vaknar upp är han fast i landet Liliput, där han till en början är deras fånge men sedermera lyckas få hjältestatus via lite tricks och lögner. Problemen kommer när Gulliver plötsligt måste visa upp sina färdigheter för att rädda landet Liliput.
Gulliver's Travels (2010) känns som en barnfilm som från början inte hade ambitionen att vara det, av skämten att döma. Men mycket barnfilm är det, även om också det är att förolämpa en ung generations intelligens, för många (befogade) frågor finns att ställa om själva storyn. Om man bortser från det är det en rätt tråkig historia, som inte till så väldigt stor del egentligen påminner om den klassiska bok den lånat sin titel ifrån (hur kan man egentligen misslyckas?). Jack Black är Jack Black, precis som i (i stort sett, det finns undantag) alla filmer jag sett honom i. Han går på rutin, helt enkelt och historien kräver inte något mer av honom. I birollslistan finner vi Jason Segel som den vanliga, men ovanligt långa, stadsinvånaren som suktar efter prinsessan Mary (Emily Blunt) vars hand redan är reserverad av general Edward (Chris O'Dowd). Dessa tre spelar sina roller med den äran, även om det kanske mest är O'Dowd ( från bl.a hysteriska The IT Crowd och söta FAQATT) som prövas på ett nytt sätt i sitt skådespel. För rollerna i sig är i övrigt väldigt tråkiga. Hade filmen haft ett intressantare och smartare manus hade det här kunnat bli en riktigt bra familjefilm. Tyvärr tappar jag intresset ganska snart för den här platta filmen. Betyget blir med lite välvilja godkänt: 2/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar