Igår kväll såg jag Harry Potter and the Goblet of Fire (2005), den fjärde i serien. En ny regissör igen, Mike Newell (den första britten), som enligt uppgift valde att gå emot filmbolagets rekommendationer att göra två filmer av den tydligen ganska tjocka fjärde boken. Därmed lär mycket vara borta ur handlingen, något som jag tyckte mig märka utan att faktiskt ha läst boken. Saker avklaras väldigt fort, som t.ex. bråket mellan Harry (Daniel Radcliffe) och Ron (Rupert Grint). Historien känns lite ihoptryckt och ibland är det svårt för ett icke-mega-fan att förstå turerna fullt ut.
Men trots den höga hastigheten tycker jag att den här tappar mot den förra filmen. Den kändes mer välgjord och hade en humoristisk 'glimt i ögat'-känsla som jag saknar här. Skildringen av de nu 14-åriga huvudkaraktärerna är också lite platt och trist. Det blir lite på gränsen till fånigt ibland. Dessutom saknar jag Hermiones (Emma Watson) starka karaktär; i den här filmen är hon mest söt, intresserad av pojkar och hojtar oroligt när någon gör sig illa. Det är riktigt trist. Och vad är grejen med alla oklippta pojkar?
Det som lyfter filmen är effekterna och sidohistorien där Lord Voldemort är med. Vi får nu se hur han formas till den välkända, näslösa figur han numera är känd som, i Ralph Fiennes skickliga tappning. Hade det dock inte varit för de snygga effekterna hade filmen blivit knappt godkänd, nu får den betyget 3/5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar