Slutet på en historia

Jag möter en väldig massa människor i mitt jobb, under kortare och längre perioder, uteslutande i en komplicerad del av deras liv. Att visa respekt och omsorg ingår som en självklar del i jobbet men man kan i ärlighetens namn inte älska alla. Vissa lämnar dock speciella avtryck, oftast av god karaktär. Människor som jag bär med mig långt efter deras död.

När jag kom åter från semestern igår kväll fick jag veta att just en sådan person lämnat jordelivet under min bortavaro och det stang till i hjärttrakten. En fin person med humor och speciell karaktär på det där sättet som gjorde det omöjligt för mig att inte tycka om lite extra. Jag önskar så att hon tidigare i livet tagit chansen att berätta sin historia. Det är synd att det inte blev så, men hos mig, och säkerligen många andra, kommer hon finnas kvar länge. Man får glädjas åt de fina stunderna som hann bli och vara glad över att ha fått möjligheten att lära känna henne, om än bara lite.